Titta på det här, det är helt genialiskt.
Massa kramar / Johanna
onsdag 1 januari 2014
Detta år - Ett liv.
Ofta när jag har haft riktigt händelsefulla dagar brukar jag tänka på citatet "Denna dag - ett liv", men när det kommer till år 2013 går det lika bra att applicera där också.
Det är ingen lätt uppgift att försöka summera vad man varit med om under ett helt år, eller, det kanske hade varit det om året varit lite mer normalt och jag varit lite mer som normala människor, men så är inte fallet helt uppenbart.
År 2013 har inneburit mycket Kärlek. Den 10:e Augusti stod jag och Erik tillsammans ute i skogen någonstans utanför forsmark, slogs emot myggen, försökte se snygga ut inför kamerorna och hade precis lovat varandra evig kärlek. Jag kan inte med ord tacka alla som hjälpte till att förverkliga min barndomsdröm, ett drömbröllop, men det var verkligen helt magiskt. Så många människor hade kommit bara för oss, och dessutom fick jag äntligen Erik till min man. 2013 kommer alltid vara magiskt på grund av den dagen. Vi har skapat vårt första hem tillsammans med vår katt Simba och det har verkligen blivit vår oas i vardagen, vår gemensamma tillflykt.
2013 har inneburit mycket nervositet. Det var året som jag äntligen blev klar med min utbildning som förskole och lågstadielärare i Uppsala, men det var ingen lätt väg dit. En underkänd c - uppsats, två ventileringstillfällen som jag fick avstå på grund av personliga omständigheter ledde tillslut till det efterlängtade examensbeviset som bevisade att jag aldrig mer, om jag inte ville, behövde sitta uppe och oroa mig halva nätterna för något pm eller liknande rätt tråkigt. Jag har fått mitt första heltidsjobb på en förskola, och även hunnit byta arbete till att bli klassföreståndare på heltid för en klass 2:a i Eskilstuna.
2013 har inneburit mycket lycka. Vi har varit på solsemester på Gotland, campat i skogen på Nyhem, firat konfirmation, firat födelsedagar, gått på bio, Bott på hotell både i Västerås och i Stockholm, varit på barnläger på drakudden, varit på semester i Norrland, plöjt en hel rad serier på netflix, ätit massor av tacos, firat kommande bebisar och utökning av familjen på flera håll, bakat, ätit på restauranger, varit på kristna konferenser och lyssnat på bra och inspirerade talare och mycket annat.
Sorgen har funnits här det gångna året, liksom mitt medvetna val att inte skriva. Nu pratar jag inte om skrivning såsom bloggar, för det vet ni att både bröllopsbloggen och julbloggen har varit väldigt aktiva. Jag pratar om det andra skrivningen, den där orden faktiskt betyder något, den skrivningen där jag låtar känslorna leva och utforskar mitt inre, mitt hjärta. Dom orden har jag inte kunnat använda, av rädsla för att dom inte ska ta slut helt enkelt. Jag har lagt ett lock på den där öppningen i hjärtat där orden brukade strömma men hela tiden har jag känt hur det skakar därinne, hur det vill ut, påverka, förändra och visa världen hur känslor känns. Hur livet känns. 2 gången för mycket har jag känt saknaden hälsa på det gångna året. Jag har suttit vid Farmors dödsbädd och sagt hejdå för sista gången, väl medveten om att vi aldrig skulle ses igen. Jag har också ropat hejdå i farten, utan att tänka så mycket, tänkte att "Nästa gång får vi prata mer". Men det blev aldrig en andra gång och sorgen efter Jonas har ibland varit tyngre än jag trodde vi kunde bära. Den där natten när jag satt nyvaken i sängen med tårar strömmande nerför kinderna kan jag aldrig glömma eller förtränga. Den jagar mig än. Men minnet av honom ska göra just det. För att vi inte ska glömma - Ta hand om din medmänniska.
Året har också inneburit mycket Trofasthet och Nåd. Gud har genom allt varit med och burit även genom de mörkaste stunderna. Vi har blivit medlemmar i en ny församling och känt oss mer än välkomna. Jag önskar som varje år att jag spenderat mer tid med Jesus, men jag vet att han älskar mig över allt och att jag har världens bästa vän i honom. Jag känner mig trygg i det när året går mot sitt slut.
2014 ligger precis framför mig och jag kan inte låta bli att lova mig själv massor med saker jag ska göra det här året.
I slutet av 2013 bestämde jag mig för att bli Vegetarian igen och det är ett beslut jag kommer hålla fast vid. Det grundar sig helt på sättet vi behandlar djur i dagens slakt och inget jag behöver gå in mer på nu.
Jag ska Skriva.Dikter. Här på bloggen. huvudsaken är att jag ska skriva mer personligt igen.
Jag ska Läsa. Jag har gett mig själv en utmaning på 20 böcker det här året och det ska jag utan problem kunna klara.
Jag ska också vara med i och se till att 2 stycken Välgörenhetsprojekt av olika slag går igenom. Med bra planering kan man alltid göra något för att även andra människor ska få ett bra kommande år.
Jag ska Le. Skratta. Leka. Tänka mindre på det jobbiga. Ta hand om mina medmänniskor. Bära någons kassar. Ringa en ensam vän. Skicka ett vykort. Ge alla barn jag kan en kram. Bjuda på godis och annat sånt som är gott för både hjärta och mage. Bekämpa medias kvinnoideal och lära alla tjejer jag träffar att dom är starka och kan övervinna vad dom vill.
Till alla som läst det här vill jag bara säga : Det bästa ligger framför. Kanske har ni haft ett tufft år, jag vet hur sådana känns, men jag vet att det blir bättre. Jag vet att år 2014 kommer vara välsignat och gott.
Allt underbar och massa kramar / Johanna
Det är ingen lätt uppgift att försöka summera vad man varit med om under ett helt år, eller, det kanske hade varit det om året varit lite mer normalt och jag varit lite mer som normala människor, men så är inte fallet helt uppenbart.
År 2013 har inneburit mycket Kärlek. Den 10:e Augusti stod jag och Erik tillsammans ute i skogen någonstans utanför forsmark, slogs emot myggen, försökte se snygga ut inför kamerorna och hade precis lovat varandra evig kärlek. Jag kan inte med ord tacka alla som hjälpte till att förverkliga min barndomsdröm, ett drömbröllop, men det var verkligen helt magiskt. Så många människor hade kommit bara för oss, och dessutom fick jag äntligen Erik till min man. 2013 kommer alltid vara magiskt på grund av den dagen. Vi har skapat vårt första hem tillsammans med vår katt Simba och det har verkligen blivit vår oas i vardagen, vår gemensamma tillflykt.
2013 har inneburit mycket nervositet. Det var året som jag äntligen blev klar med min utbildning som förskole och lågstadielärare i Uppsala, men det var ingen lätt väg dit. En underkänd c - uppsats, två ventileringstillfällen som jag fick avstå på grund av personliga omständigheter ledde tillslut till det efterlängtade examensbeviset som bevisade att jag aldrig mer, om jag inte ville, behövde sitta uppe och oroa mig halva nätterna för något pm eller liknande rätt tråkigt. Jag har fått mitt första heltidsjobb på en förskola, och även hunnit byta arbete till att bli klassföreståndare på heltid för en klass 2:a i Eskilstuna.
2013 har inneburit mycket lycka. Vi har varit på solsemester på Gotland, campat i skogen på Nyhem, firat konfirmation, firat födelsedagar, gått på bio, Bott på hotell både i Västerås och i Stockholm, varit på barnläger på drakudden, varit på semester i Norrland, plöjt en hel rad serier på netflix, ätit massor av tacos, firat kommande bebisar och utökning av familjen på flera håll, bakat, ätit på restauranger, varit på kristna konferenser och lyssnat på bra och inspirerade talare och mycket annat.
Sorgen har funnits här det gångna året, liksom mitt medvetna val att inte skriva. Nu pratar jag inte om skrivning såsom bloggar, för det vet ni att både bröllopsbloggen och julbloggen har varit väldigt aktiva. Jag pratar om det andra skrivningen, den där orden faktiskt betyder något, den skrivningen där jag låtar känslorna leva och utforskar mitt inre, mitt hjärta. Dom orden har jag inte kunnat använda, av rädsla för att dom inte ska ta slut helt enkelt. Jag har lagt ett lock på den där öppningen i hjärtat där orden brukade strömma men hela tiden har jag känt hur det skakar därinne, hur det vill ut, påverka, förändra och visa världen hur känslor känns. Hur livet känns. 2 gången för mycket har jag känt saknaden hälsa på det gångna året. Jag har suttit vid Farmors dödsbädd och sagt hejdå för sista gången, väl medveten om att vi aldrig skulle ses igen. Jag har också ropat hejdå i farten, utan att tänka så mycket, tänkte att "Nästa gång får vi prata mer". Men det blev aldrig en andra gång och sorgen efter Jonas har ibland varit tyngre än jag trodde vi kunde bära. Den där natten när jag satt nyvaken i sängen med tårar strömmande nerför kinderna kan jag aldrig glömma eller förtränga. Den jagar mig än. Men minnet av honom ska göra just det. För att vi inte ska glömma - Ta hand om din medmänniska.
Året har också inneburit mycket Trofasthet och Nåd. Gud har genom allt varit med och burit även genom de mörkaste stunderna. Vi har blivit medlemmar i en ny församling och känt oss mer än välkomna. Jag önskar som varje år att jag spenderat mer tid med Jesus, men jag vet att han älskar mig över allt och att jag har världens bästa vän i honom. Jag känner mig trygg i det när året går mot sitt slut.
2014 ligger precis framför mig och jag kan inte låta bli att lova mig själv massor med saker jag ska göra det här året.
I slutet av 2013 bestämde jag mig för att bli Vegetarian igen och det är ett beslut jag kommer hålla fast vid. Det grundar sig helt på sättet vi behandlar djur i dagens slakt och inget jag behöver gå in mer på nu.
Jag ska Skriva.Dikter. Här på bloggen. huvudsaken är att jag ska skriva mer personligt igen.
Jag ska Läsa. Jag har gett mig själv en utmaning på 20 böcker det här året och det ska jag utan problem kunna klara.
Jag ska också vara med i och se till att 2 stycken Välgörenhetsprojekt av olika slag går igenom. Med bra planering kan man alltid göra något för att även andra människor ska få ett bra kommande år.
Jag ska Le. Skratta. Leka. Tänka mindre på det jobbiga. Ta hand om mina medmänniskor. Bära någons kassar. Ringa en ensam vän. Skicka ett vykort. Ge alla barn jag kan en kram. Bjuda på godis och annat sånt som är gott för både hjärta och mage. Bekämpa medias kvinnoideal och lära alla tjejer jag träffar att dom är starka och kan övervinna vad dom vill.
Till alla som läst det här vill jag bara säga : Det bästa ligger framför. Kanske har ni haft ett tufft år, jag vet hur sådana känns, men jag vet att det blir bättre. Jag vet att år 2014 kommer vara välsignat och gott.
Allt underbar och massa kramar / Johanna
( Kort av ERIK , kolla gärna in hans blogg)
fredag 15 mars 2013
Bokvän#2
Just nu sitter jag hemma hos mina föräldrar i Öregrund och ska snart gå och lägga mig. Två av mina syskonbarn är också här och jag ser fram emot en mysig dag imorgon med kondis och äventyrsbad. Men snart somnar jag alltså.
Jag började läsa min bok jag fått från
Sofie idag, och jag kan knappt släppa den ifrån mig. Språket är så levande och romantiskt och spännande, att man hela tiden vill läsa lite mer.
Boken handlar om staden Wall, som ska ligga en bit ifrån England. Staden är granne med älvorna kan man säga? Och endast en mur skiljer dem åt. Ingen får gå in på det området mer än var 9:e år, då det är marknad för människor och älvor. Ett år går en man
In och blir blixtförälskad i en underbar älva, en slav till en häxa. Dem har en underbar natt ihop och sedan skilja dem snabbt åt.
Åh, bara det hade räckt som historia gör mig, men självklart är det bara början. Jag har läst 3 kapitel redan men ska inte berätta allt som händer, det får ni läsa själva. Men man kan inte Bli besviken på den boken.
Godnatt och kram / J
Jag började läsa min bok jag fått från
Sofie idag, och jag kan knappt släppa den ifrån mig. Språket är så levande och romantiskt och spännande, att man hela tiden vill läsa lite mer.
Boken handlar om staden Wall, som ska ligga en bit ifrån England. Staden är granne med älvorna kan man säga? Och endast en mur skiljer dem åt. Ingen får gå in på det området mer än var 9:e år, då det är marknad för människor och älvor. Ett år går en man
In och blir blixtförälskad i en underbar älva, en slav till en häxa. Dem har en underbar natt ihop och sedan skilja dem snabbt åt.
Åh, bara det hade räckt som historia gör mig, men självklart är det bara början. Jag har läst 3 kapitel redan men ska inte berätta allt som händer, det får ni läsa själva. Men man kan inte Bli besviken på den boken.
Godnatt och kram / J
Bok#1
Det här med en bokvän är SÅ ROLiGT!
Jag har precis kollat in Sofies blogg och sett att hon gjort ett videoinlägg om min bok jag skickade till henne. Riktigt så duktig är inte jag än, men det kan mycket väl hända att det blir ett videoinlägg nästa gång jag får en bok av henne. Känner dock att jag vill få skriva om det här så fort som möjligt, så att fixa igång med videon får vänta lite helt enkelt :) Men kolla in hennes sida, så får ni se vad hon säger om att vara bokvän. :)
Precis som jag redan skrivit så handlar bokvänner om att skicka böcker till varandra, ge ledtrådar, gissa, och sedan läsa och utvärdera böckerna. Jag har redan fått erfara att vänta på sin bok är helt sagolikt roligt! Jag fick reda på när det skickades till mig, och sedan har dagarna bara varit en enda stor spurt ner till postlådan för att kolla om den kommit. Eftersom jag varit klantig att tappa bort min postnyckeln har min Fästman fått erfara hur detta känns, då han varit den som hela tiden fått springa och kolla åt mig :)
I går kom den iallafall hem till mig, och det var med stor spänning jag öppnade paketet. Jag hade fått en ledtråd av Sofie som löd såhär:
"Här är några ledtrådar till din bok: Den handlar om stjärnor, både levande och döda. Boken innehåller även magisk mur med en gammal murvakt som är väldigt alert för sin ålder. Författaren är en man som har vunnit Hugopriset 2 ggr. Filmen är en av mina absoluta favoriter."
Det ringde lite klockor när jag läste det där, men jag kunde inte placera var jag kände igen allting. om det har varit en fantasyfilm så borde jag ha sett den tänkte jag. Jag och min fästman hade bara dagen innan pratat om att jag skulle vilja se filmen stardust igen, men att ingen av oss riktigt kom ihåg vad den handlade om. Han sa direkt att det kanske var den boken, och ja, det kändes lite rätt. Eftersom jag inte kom ihåg vad boken handlade om fick jag också, precis som sofie, gå in på google och söka efter handlingen. Då den överensstämmde rätt så bra med hennes ledtråd gissade jag mig till att det kunde vara den. Och titta - Det var det ju!
Jag har redan börjat läsa den, men jag tänker inte skriva så mycket om den än, det får bli ett annant inlägg. Men jag blev riktigt glad! Jag tycker man kan känna och se på en bok om den är bra, och den här boken bara osade av jättebrahet! Texten är perfekt stor och bilderna i är mystiska, precis som en bra fantasybok ska vara. Jag har läst 3 kapitel redan, och jag gissar det kommer bli många fler innan den här helgen är slut.
Kram / J
tisdag 5 mars 2013
Idag har det inte hänt så mycket för mig, om jag ska vara ärlig. Jag har någon slags konstig sjuka, jag vet inte vad det är, och varken samtal till sjukvårdsrådgivningen eller vårdcentralen har gett mig några svar. Jag får bara vänta ut det och i värsta fall åka till akuten som dem sa. Jag hoppas det inte går så långt, akuten i eskilstuna har jag inte enbart positiva minnen av om man säger så :)
Det jag har gjort idag är iallafall att städa. Jag har läst lite i en gammal ungdomsbok från när min bror var liten, om galaxhjälten keill randor som ska hitta överlevare från sin gamla planet. Science fiction alltså. lagom nördigt :)
Jag har också träffat min kontaktperson för sista gången. Det känns konstigt, jag har jobbat med tjejer som behöver hjälp i snart 4 år nu och nu tog det slut, på riktigt. Jag har inte tid att ha det extra arbetet nu när jag arbetar 100 % på förskolan, och jag tror inte att jag inom någon snar framtid kommer kunna ta upp den karriären på nytt heller, vilket känns tråkigt. Jag har alltid känt att jag gjort något bra och att jag lärt mig så mycket av dessa tjejer. Jag hoppas kunna hålla kontakten med henne som vän men jag vet hur lätt sådant försvinner in i vardagen sedan. Men den här gången ska jag försöka hålla kontakten.
Jag har också fått reda på att min bokvän har skickat sitt paket till mig, SÅ SPÄNNANDE! Jag ser verkligen fram emot att se vad det är för någonting som jag ska få läsa. :)
Min älskade fästman kom hem med paket till mig idag också, vilket nog var höjdpunkten på min dag. Han hade köpt den senaste twilight filmen som jag inte hunnit köpa än, och så hade han köpt en baktidning som jag också verkligen ville ha. Han är verkligen underbar, jag är lycklig som får ha honom. Bara för det var vi ju tvungna att se filmen ikväll också, och jag blir fortfarande sådär konstigt glad av den. Inombord bor det nog en liten 14 årig tjej trots allt, som inte riktigt vill släppa taget.
Nu ska jag nog försöka sova. Puss och kram / J
måndag 4 mars 2013
Bokvän!
Nu var det bra länge sedan jag skrev någonting här men det ska det ändras på. Jag har nämnligen gått med på värsta roliga grejjen som jag bara måste dela här för er.
Jag och en vän till mig, som också driver en blogg, (http://craxyknas.blogg.se/) ska vara bokvänner. Detta betyder kortfattat att vi ska skicka böcker till varandra som vi sedan ska recensera och skriva om på våra bloggar.
Vårt första tema är fantasy, och jag är såååååå spänd på vilken bok jag kommer få att läsa! :D
Jag ska alldeles snart gå iväg och skicka min bok, den hon ska få alltså. hoppas hon blir glad!
puss och kram / J
Jag och en vän till mig, som också driver en blogg, (http://craxyknas.blogg.se/) ska vara bokvänner. Detta betyder kortfattat att vi ska skicka böcker till varandra som vi sedan ska recensera och skriva om på våra bloggar.
Vårt första tema är fantasy, och jag är såååååå spänd på vilken bok jag kommer få att läsa! :D
Jag ska alldeles snart gå iväg och skicka min bok, den hon ska få alltså. hoppas hon blir glad!
puss och kram / J
torsdag 20 oktober 2011
"Måste-prata-i-kassor" - syndromet.
Nyss var jag ute och fikade med en god vän till mig, men eftersom jag var ute i så god tid passade jag på att gå i lite affärer först.
Inte helt osökt hamnade jag i en affär som jag och Erik besökte igårkväll, som heter vävknuten här i Eskilstuna. Jag köpte en present till min kära mor, och fick stå läääänge i kö, en väldigt tyst kö kan jag informera om också. och ingen musik i butiken.
Detta, och mitt obotliga "måste-prata-i-kassor" - syndrom, gjorde att den kassörskan nu vet exakt vilken fågel som är min mammas favoritfågel, hon vet att jag aldrig varit inne i butiken förr och jag höll nästan på att berätta om varifrån jag egentligen kom och varför jag var där idag, men jag lyckades hålla handen för munnen där.
well. hoppas hon hade trevligt.
Inte helt osökt hamnade jag i en affär som jag och Erik besökte igårkväll, som heter vävknuten här i Eskilstuna. Jag köpte en present till min kära mor, och fick stå läääänge i kö, en väldigt tyst kö kan jag informera om också. och ingen musik i butiken.
Detta, och mitt obotliga "måste-prata-i-kassor" - syndrom, gjorde att den kassörskan nu vet exakt vilken fågel som är min mammas favoritfågel, hon vet att jag aldrig varit inne i butiken förr och jag höll nästan på att berätta om varifrån jag egentligen kom och varför jag var där idag, men jag lyckades hålla handen för munnen där.
well. hoppas hon hade trevligt.
"det viktigaste är att vi har samma intressen"
Morgonen har varit lyckad. Erik gick upp tidigt och åkte till jobbet, jag kunde inte somna om när han gått fast jag försökte tills jag nästan blev blå, så steg upp och kokade kaffe och slängde på bonde söker fru på tv4 play istället.
Jag är i detta avseende en typisk tjej och måste bara säga att det är ett av mina favoritprogram, dels för att det är så sjukt lamt och dels för att det är lite småcharmigt sådär. Och med tanke på att jag själv är uppvuxen på landet, känner jag mig inte dum som sitter och granskar dessa ursöta bönder ^^
Hur som helst.
Idag fick en man frågan vad han sökte i en kvinna, och han svarade: " Det viktigaste är att vi har samma intressen". Den strofen har jag hört många gånger, dels i samtal med kompisar som dejtat någon, eller på dejtingsidor, kontaktannonser, whatever, och jag har alltid tyckt att det är en lite konstig sak att säga.
Jag älskar Erik, verkligen jättemycket, och självklart tror jag att det vi har gemensamt i intressen är en stor fördel för oss. Att vi gillar samma sorts filmer, tycker om samma sorts mat, har ungefär samma inredningsstil, allt sånt gör ju att det blir enklare att umgås och planera en framtid ihop. Men samtidigt är jag sjukt glad för att vi inte delar en del intressen också.
Tänk er själva.
Jag har ett enormt stort intresse för att samla på saker. Jag har en frimärkssamling, en pokémonkortssamling, en samling av twilight saker, en boksamling (vill gärna ha samma bok i alla utgåvor, gärna i originalspråk samt med de olika omslag som finns) mm. Det är en sida hos mig som Erik verkligen inte delar, och det är jag glad för, för risken finns att om han hade gjort det, hade allt blivit en tävling och det roliga hade försvunnit för mig. På samma sätt är jag glad för att han inte tycker om att se på drama, för det betyder att jag kan göra det dem kvällar han är borta och inte bara tänka på att jag är ensam, utan att jag faktiskt gör något som jag tycker är roligt.
Och sen tänker jag såhär, rent praktiskt, är inte det viktigaste för mig våra intressen. hur kan det vara det? Jag har som regel i mitt liv sagt, att om jag nånsin blir slagen av den jag älskar i en relation, går jag, och kommer inte tillbaks. för det är inte okej, någonstans. Att ha en man som faktiskt är rädd om dig, tar hand om dig och värnar om ditt bästa måste väl betyda mer än att ni kan spela tvspel ihop? Och att ha en man som rent praktiskt kan få ert hem att fungera, kan hjälpa till med ekonomin, städning, mat allt sånt, måste väl också betyda något? Jag säger inte att jag tycker att det är dåligt att ha roligt ihop, det är en av grundstenarna i en relation.
MEN. (och jag känner mig extremt gammal när jag säger det här)
Allt handlar inte om det.
Jag är i detta avseende en typisk tjej och måste bara säga att det är ett av mina favoritprogram, dels för att det är så sjukt lamt och dels för att det är lite småcharmigt sådär. Och med tanke på att jag själv är uppvuxen på landet, känner jag mig inte dum som sitter och granskar dessa ursöta bönder ^^
Hur som helst.
Idag fick en man frågan vad han sökte i en kvinna, och han svarade: " Det viktigaste är att vi har samma intressen". Den strofen har jag hört många gånger, dels i samtal med kompisar som dejtat någon, eller på dejtingsidor, kontaktannonser, whatever, och jag har alltid tyckt att det är en lite konstig sak att säga.
Jag älskar Erik, verkligen jättemycket, och självklart tror jag att det vi har gemensamt i intressen är en stor fördel för oss. Att vi gillar samma sorts filmer, tycker om samma sorts mat, har ungefär samma inredningsstil, allt sånt gör ju att det blir enklare att umgås och planera en framtid ihop. Men samtidigt är jag sjukt glad för att vi inte delar en del intressen också.
Tänk er själva.
Jag har ett enormt stort intresse för att samla på saker. Jag har en frimärkssamling, en pokémonkortssamling, en samling av twilight saker, en boksamling (vill gärna ha samma bok i alla utgåvor, gärna i originalspråk samt med de olika omslag som finns) mm. Det är en sida hos mig som Erik verkligen inte delar, och det är jag glad för, för risken finns att om han hade gjort det, hade allt blivit en tävling och det roliga hade försvunnit för mig. På samma sätt är jag glad för att han inte tycker om att se på drama, för det betyder att jag kan göra det dem kvällar han är borta och inte bara tänka på att jag är ensam, utan att jag faktiskt gör något som jag tycker är roligt.
Och sen tänker jag såhär, rent praktiskt, är inte det viktigaste för mig våra intressen. hur kan det vara det? Jag har som regel i mitt liv sagt, att om jag nånsin blir slagen av den jag älskar i en relation, går jag, och kommer inte tillbaks. för det är inte okej, någonstans. Att ha en man som faktiskt är rädd om dig, tar hand om dig och värnar om ditt bästa måste väl betyda mer än att ni kan spela tvspel ihop? Och att ha en man som rent praktiskt kan få ert hem att fungera, kan hjälpa till med ekonomin, städning, mat allt sånt, måste väl också betyda något? Jag säger inte att jag tycker att det är dåligt att ha roligt ihop, det är en av grundstenarna i en relation.
MEN. (och jag känner mig extremt gammal när jag säger det här)
Allt handlar inte om det.
måndag 8 augusti 2011
kommer det regna i tusen år nu?
Det är 6 dagen i rad jag jobbar, jag har extremt svårt att stiga upp ur sängen, kroppen värker och jag får faktiskt bända upp ögonen för att vakna och ta mig till kaffebryggaren.
Jag tar mig ner till jobbet, gör mig klar på osannolikt kort tid för att vara jag, och börjar det härliga arbetet med att räkna kassan, som strular.
Känner plötsligt en enorm smärta i foten, och får en ilande flashback utmed ryggraden som visar en bild ifrån lördagen:
"Jag lägger spindelringen i skon så jag inte glömmer var den är nästa gång jag vill ha den"
Så nu är den sönder.
Jag blev mycket ledsen.
Kommer det regna massor på grund av vad jag gjort nu?
Jag tar mig ner till jobbet, gör mig klar på osannolikt kort tid för att vara jag, och börjar det härliga arbetet med att räkna kassan, som strular.
Känner plötsligt en enorm smärta i foten, och får en ilande flashback utmed ryggraden som visar en bild ifrån lördagen:
"Jag lägger spindelringen i skon så jag inte glömmer var den är nästa gång jag vill ha den"
Så nu är den sönder.
Jag blev mycket ledsen.
Kommer det regna massor på grund av vad jag gjort nu?
tisdag 2 augusti 2011
Vreeswiijk
Igår kväll var jag och fröken U på allsång vid fyrskeppet i öregrund och lyssnade på Jack Vreswiijk.
Det var strålande väder, vi drack kaffe och åt en kanelbulle och jag bara njöt.
Visserligen fick jag sitta rätt obekvämt, eftersom alla sittplatser var slut men fröken U var tvungen att sitta långt fram för att kunna se, men sånt är livet, och det gjorde inget i det långa loppet.
Det var fullproppat med folk, och bredvid oss satt massa tanter med medhavda stolar och kaffe och jag kan inte låta bli att undra om jag kommer bli en sån tant en dag. Lite hoppas jag det, det finns något charmigt med det. Att njuta av det som är gratis i livet.
Hur som hels.t
Jack var så extremt lik sin pappa att det nästan var läskigt. Nu har jag aldrig sett Cornelis live, men jag har hört honom desto mer eftersom han är en av mina favorit poeter, och både röst och tal gick hand i handske för dem båda.
Det fanns en olikhet dock - Jack hade en röst som pappan aldrig haft, men Cornelis hade orden som Jack fick låna. Om jag fick välja, skulle jag hellre ha orden. Tänk att kunna ge ut ord som alla dessa underbara poeter gjorde - jag tänker på Cornelis, Povel Ramel, Taube...Jag önskar, en dag, kunna vara där.
Den första låten som Jack körde var en låt jag faktiskt aldrig hört med Cornelis, och därför måste jag dela den här. Den kan ni höra här: Esmeralda
Det var strålande väder, vi drack kaffe och åt en kanelbulle och jag bara njöt.
Visserligen fick jag sitta rätt obekvämt, eftersom alla sittplatser var slut men fröken U var tvungen att sitta långt fram för att kunna se, men sånt är livet, och det gjorde inget i det långa loppet.
Det var fullproppat med folk, och bredvid oss satt massa tanter med medhavda stolar och kaffe och jag kan inte låta bli att undra om jag kommer bli en sån tant en dag. Lite hoppas jag det, det finns något charmigt med det. Att njuta av det som är gratis i livet.
Hur som hels.t
Jack var så extremt lik sin pappa att det nästan var läskigt. Nu har jag aldrig sett Cornelis live, men jag har hört honom desto mer eftersom han är en av mina favorit poeter, och både röst och tal gick hand i handske för dem båda.
Den första låten som Jack körde var en låt jag faktiskt aldrig hört med Cornelis, och därför måste jag dela den här. Den kan ni höra här: Esmeralda
lördag 23 juli 2011
sånt man inte tror man ska sakna
Jag är inte spontan.
Eller jo, ibland. men inte i regel spontan.
Just nu tillexempel, sitter jag och gruvar på vad som ska hända ikväll och är ytterst irriterad över att jag inte vet det än och då är klocka ändå inte 3 än.
Därför är sommaren en tid som för mig är lite jobbig. Speciellt när det har kommit till det stadium som det har kommit till nu, när jag jobbar så mycket att jag tappar fokus på vilken dag det är och får tänka extra länge innan jag kan komma ihåg vad jag gjorde imorrse, eftersom alla dagar är lika och går ihop med varandra.
Så har det varit sedan slutet av Juni, men igår kväll kom något av den gamla Johanna tillbaks och jag tog mig i kragen och lagade extra god middag när jag kom hem halv åtta på kvällen, dukade fint framför tv:n och satte mig tillrätta.
När den största chocken av min lilla krafttillskott lagt sig började något värka i mig. Jag skruvade på mig, kollade på klockan, fundera på om kaffet var klart och varför allt kändes så konstigt.
Nästa tanke förklarade allt: Har inte halv åtta hos mig snart börjat?
i höstas/vintras, innan jag skaffade min egen lägenhet, hade vi ett rätt så inarbetet schema hemma. Jag åkte till skolan, inte varje dag, men minst 2 gånger i veckan iaf. Jag lagade ofta middagen, eller iaf såg till så att den var klar klockan halv 8, då vi tre (mamma, pappa och jag) bänkade oss framför tv:n. Jag hade sett till att kaffet var igång innan, så att vi kunde äta under Halv åttta hos mig, och sedan dricka kaffe och äta någon efterätt till nästa program som gick klockan 8. Det gick alltid något bra program klockan 8.
Min höst blev inrutad av det där: välja god mat till kvällen, hitta ett bra program att se på, hinna hem.
Något att se fram emot varje morgon.
Nu saknar jag det konstigt nog lite. Att ha det så inrutad var i längden lite trist, men att ha det såhär utflummat är också trist.
Ibland saknar man det man trodde man aldrig skulle sakna.
Eller jo, ibland. men inte i regel spontan.
Just nu tillexempel, sitter jag och gruvar på vad som ska hända ikväll och är ytterst irriterad över att jag inte vet det än och då är klocka ändå inte 3 än.
Därför är sommaren en tid som för mig är lite jobbig. Speciellt när det har kommit till det stadium som det har kommit till nu, när jag jobbar så mycket att jag tappar fokus på vilken dag det är och får tänka extra länge innan jag kan komma ihåg vad jag gjorde imorrse, eftersom alla dagar är lika och går ihop med varandra.
Så har det varit sedan slutet av Juni, men igår kväll kom något av den gamla Johanna tillbaks och jag tog mig i kragen och lagade extra god middag när jag kom hem halv åtta på kvällen, dukade fint framför tv:n och satte mig tillrätta.
När den största chocken av min lilla krafttillskott lagt sig började något värka i mig. Jag skruvade på mig, kollade på klockan, fundera på om kaffet var klart och varför allt kändes så konstigt.
Nästa tanke förklarade allt: Har inte halv åtta hos mig snart börjat?
i höstas/vintras, innan jag skaffade min egen lägenhet, hade vi ett rätt så inarbetet schema hemma. Jag åkte till skolan, inte varje dag, men minst 2 gånger i veckan iaf. Jag lagade ofta middagen, eller iaf såg till så att den var klar klockan halv 8, då vi tre (mamma, pappa och jag) bänkade oss framför tv:n. Jag hade sett till att kaffet var igång innan, så att vi kunde äta under Halv åttta hos mig, och sedan dricka kaffe och äta någon efterätt till nästa program som gick klockan 8. Det gick alltid något bra program klockan 8.
Min höst blev inrutad av det där: välja god mat till kvällen, hitta ett bra program att se på, hinna hem.
Något att se fram emot varje morgon.
Nu saknar jag det konstigt nog lite. Att ha det så inrutad var i längden lite trist, men att ha det såhär utflummat är också trist.
Ibland saknar man det man trodde man aldrig skulle sakna.
fredag 22 juli 2011
namnsdag
Igår hade jag namnsdag, nämnligen JOHANNA. Jag hade visserligen namnsdag redan dagen innan också, då det var MARGARETA , men då var jag inte hemma så det blev inte direkt något utav den dagen.
Igår så hade min familj samlats iallafall, som dom gjort varje kväll under tiden som jag varit hos Erik i Eskiltuna, och det blev firande av la familia sort!
Det vet man när En liten sprallig tindra möter en i trappen, iklädd rosa puff klänning och sin michael Jackson hatt och skriker: "IDAG ÄR DET VÅR NAMNSDAG SÅ VI FÅR GÖRA VAD VI VILL!".
Igår så hade min familj samlats iallafall, som dom gjort varje kväll under tiden som jag varit hos Erik i Eskiltuna, och det blev firande av la familia sort!
Det vet man när En liten sprallig tindra möter en i trappen, iklädd rosa puff klänning och sin michael Jackson hatt och skriker: "IDAG ÄR DET VÅR NAMNSDAG SÅ VI FÅR GÖRA VAD VI VILL!".
Det blev intagande av pannkakstårta med färska hallon, skratt och annat mys som vi är bra på. Jag fick presenter, vilka är på bilden, men jag tänkte förklara eftersom den inte visar så bra.
Jag fick ett stycke handduk med texten : lillasyster, på. Jag fick doftljus, ansiktsskrubb, gula solbrillor, ett kors, ett linne, underkläder, en mugg med Johanna skrivet på, en väska och kravmärkt mullbärsblads te.
tack! <3
torsdag 16 juni 2011
Man kan bli galen i rymden
Igår efter Idas 10 års kalas skjutsade vi hem Barnen Landberg, och jag fick en trevlig liten pratstund med Tindra om rymden. Jag låter henne förklara.
"vet du, man kan bli galen i rymden. Mm, det är sant, och svimma. Helt coco kan man bli! *gör en högst underbart söt min där hon tittar i kors och lipar* Men jag kan stå ett ben på mars, det är sant! faktiskt, jag kan det. Om man åker upp till rymden till de olika planeterna, jupiter, skåne, pluto...vet du, dom säger att pluto inte är en planet längre. ett rymdklo......klo.....ja. men den är det, den finns på jorden nu. Jag har stått på pluto. på ett ställe fanns en stol, ja, och på ryggen stod det PLUTO. så den finns här på jorden"
"vet du, man kan bli galen i rymden. Mm, det är sant, och svimma. Helt coco kan man bli! *gör en högst underbart söt min där hon tittar i kors och lipar* Men jag kan stå ett ben på mars, det är sant! faktiskt, jag kan det. Om man åker upp till rymden till de olika planeterna, jupiter, skåne, pluto...vet du, dom säger att pluto inte är en planet längre. ett rymdklo......klo.....ja. men den är det, den finns på jorden nu. Jag har stått på pluto. på ett ställe fanns en stol, ja, och på ryggen stod det PLUTO. så den finns här på jorden"
onsdag 15 juni 2011
dag 3 - 365
Idag fyllde min systerdotter Ida 10 år, och hade bjudit hem på kalas hemma hos henne i Valö. Det var jättemysigt, och hon hade fixat underbara namnplaceringar åt oss alla. Det får bli dagens kort i projekt 365! <3
En morgonvisit på vårdcentralen
Jag tycker inte om att gå till doktorn. Jag är rädd för nålar, blod och smärta. så länge det handlar om mig alltså, jag har egentligen inget större problem att ta hand om barn som skadat sig eller se tvspel där monster biter huvudet av någon, men så fort det handlar om mig blir jag fem år igen.
Det är därför jag aldrig går till doktorn själv.
Idag var jag däremot så illa tvungen, det fanns ingen föräldrer hemma att få sympati hos och ingen syster i närheten. (senast jag gick till doktorn fick jag nämnligen med mig AnnaPannapuddingpastej på ren nåder eftersom jag var så charmernade)
Men idag, som sagt, var jag den mest ensamma människan i världen kändes det som. Jag tog beslutet att övervinna denna skräck på samma sätt som jag övervunnit allt annat i mitt liv (tro mig, allt från brustna hjärtan till en förlorad sjal har fått samma behandling) nämnligen Rock n Roll och Kajal.
Jag sa en gång till min mamma när jag var 5 år, att vissa tjejer, dom är söta, men jag är tuff. Och det är just sånna här dagar jag tar fram den tjejen igen.
Man kan inte mesa sånna här dagar, man måste ta fram den tuffa ytan, visa att man klarar allt, vara lite bitchig för att visa att man kan och för att man klarar det.
Jag har ingen lust att gå in på mina besvär mer personlig än att säga att det rörde sig om urinvägsinfektion, men alla som haft det vet hur det känns. så det räcker med det.
Reflektion kolon: Även vårdcentralen godkände mitt för gamla leg utan kommentar. Hur långt kan man komma i samhället på ett för gammalt leg egentligen? tänk om jag inte alls är jag.
Det är därför jag aldrig går till doktorn själv.
Idag var jag däremot så illa tvungen, det fanns ingen föräldrer hemma att få sympati hos och ingen syster i närheten. (senast jag gick till doktorn fick jag nämnligen med mig AnnaPannapuddingpastej på ren nåder eftersom jag var så charmernade)
Men idag, som sagt, var jag den mest ensamma människan i världen kändes det som. Jag tog beslutet att övervinna denna skräck på samma sätt som jag övervunnit allt annat i mitt liv (tro mig, allt från brustna hjärtan till en förlorad sjal har fått samma behandling) nämnligen Rock n Roll och Kajal.
Jag sa en gång till min mamma när jag var 5 år, att vissa tjejer, dom är söta, men jag är tuff. Och det är just sånna här dagar jag tar fram den tjejen igen.
Man kan inte mesa sånna här dagar, man måste ta fram den tuffa ytan, visa att man klarar allt, vara lite bitchig för att visa att man kan och för att man klarar det.
Reflektion kolon: Även vårdcentralen godkände mitt för gamla leg utan kommentar. Hur långt kan man komma i samhället på ett för gammalt leg egentligen? tänk om jag inte alls är jag.
dag 2 - 365
Det här är det andra kortet ifrån mitt projekt med 365 kort. Det togs på konditoriet i Öregrund, när jag hade utbildningsdag tillsammans med mitt jobb, Visit Roslagen. Det var jättemysigt, vi hade en stund av "lära-känna-varandra" samtal där våra hemliga talanger kom upp ( min var självklart tvspel, men gruppen menade att det var ett intresse och inte en talang. pftw! )
tisdag 14 juni 2011
stress
Häromdagen lyssnade jag på radion, vilket jag nästan aldrig gör, och jag stängde av ungefär lika snabbt som jag satte på den.
Det var någon kändis av något slag som blev intervjuad på p3, har ingen aning om vem hon var men en sångare av något slag kunde jag lista ut att hon var.
Det var när radioprataren med babylik röst frågade : "ja, jag har hört att du haft det stressigt på din senaste turné, hur har du hanterat det?" som jag stängde av.
Eller nej, jag väntade faktiskt flera sekunder, men då artistens konstpaus blev sådr gigantiskt lång och följdes av en suck orkade jag inte höra med.
vem har inte stress, ursäkta mig?
Jag är uppväxt i en pastorsfamilj, och det formar en. Jag är van att gå upp 4 för att åka långa sträckor, jag vet hur man packar en resväska på 5 minuter, jag har inget emot att åka genom halva sverige för bara en dags aktivitet (det har liksom hänt så måna gånger nu), jag kan lätt sova 4 timmar och ändå gå till jobbet, jag har alltid huvudvärkstabletter i väskan, jag kan somna varsomhelst för att fylla på energin (utom i min säng på kvällen verkar det som) och jag har alltid en mobilladdare till hands, och vet exakt vilka caféer i närheten där jag kan ladda telefonen på.
Det är inte bra att vara stressad. Det är dåligt för kroppen.
MEN.
Vem är inte det? varför är det så speciellt när en kändis känner av lite stress? Varför kan inte radion ringa mig och prata om hur jag bearbetar min stress?
Om ni frågar mig, så undrar jag om det var kändisen eller hennes riggare som var mest stressade jag.
Det var någon kändis av något slag som blev intervjuad på p3, har ingen aning om vem hon var men en sångare av något slag kunde jag lista ut att hon var.
Det var när radioprataren med babylik röst frågade : "ja, jag har hört att du haft det stressigt på din senaste turné, hur har du hanterat det?" som jag stängde av.
Eller nej, jag väntade faktiskt flera sekunder, men då artistens konstpaus blev sådr gigantiskt lång och följdes av en suck orkade jag inte höra med.
vem har inte stress, ursäkta mig?
Jag är uppväxt i en pastorsfamilj, och det formar en. Jag är van att gå upp 4 för att åka långa sträckor, jag vet hur man packar en resväska på 5 minuter, jag har inget emot att åka genom halva sverige för bara en dags aktivitet (det har liksom hänt så måna gånger nu), jag kan lätt sova 4 timmar och ändå gå till jobbet, jag har alltid huvudvärkstabletter i väskan, jag kan somna varsomhelst för att fylla på energin (utom i min säng på kvällen verkar det som) och jag har alltid en mobilladdare till hands, och vet exakt vilka caféer i närheten där jag kan ladda telefonen på.
Det är inte bra att vara stressad. Det är dåligt för kroppen.
MEN.
Vem är inte det? varför är det så speciellt när en kändis känner av lite stress? Varför kan inte radion ringa mig och prata om hur jag bearbetar min stress?
Om ni frågar mig, så undrar jag om det var kändisen eller hennes riggare som var mest stressade jag.
måndag 13 juni 2011
projekt 365 - dag ett.
Jag har bestämt mig för att delta i ett projekt som går ut på att ta ett kort varje dag ett år och sedan publicera det här, och även på facebook. Lite för att bejaka livet, allt man är med om, allt man gör. så om exakt ett år kommer jag kunna titta tillbaka och se allt jag gjort, och förvånas över vad jag hunnit med, förmodligen.
Det här kortet får tala för sig själv. när jag kom hem till mina föräldar efter jobbet idag väntade den här söta katten på trappan. Jay - som visserligen gett mig klösmärken på händerna som aldrig vill gå bort, men som jag ändå älskar oerhört. <3
Johannas kaffevanor
Jag och Erik samtalade i helgen när jag besökte honom om mina kaffevanor, eller som han skulle säga, mitt beroende.
pfw!
jag bara njuter av livet, inget fel med det. och en kopp kaffe njuter man bara lite mer med!
Hur som helst, jag tänkte kartlägga mina koppar, för att klargöra att det faktiskt inte är så illa som alla tror.
(heh...eller inte.)
MORGON: ofc. en kopp kaffe när man vaknar, eller innan man vaknat snarare, gör att dagen blir bra. dock inte om klockan är 4, vilket den tyvärr allt oftare är när jag kliver upp om mornarna. Klockan 4 på morgonen kan jag varken äta eller dricka någonting.
LUNCH: självklart, en kopp efter varje mål mat. gärna påtår.
MIDDAG: som ovanstående.
KVÄLL: En kopp kaffe framför tvspelet eller filmen är ett måste, tänk vad mysigt att ha något att värma händerna på samtidigt som man kan njuta av både doften och smaken.
NATT: tar gärna med en kopp kaffe in till sängen för att avnjuta tillsammans med kvällsboken.
Förrutom detta kan väl tilläggas att jag gärna tar en kopp kaffe när jag kommer fram till skolan, under en föreläsning, när jag jobbar, när jag är trött, när jag vill vara social, när jag åker bil/tåg/buss, När jag målar naglarna, När jag väntar på något, eller när jag bara vill.
Mycket gott i livet. som att dricka kaffe. <3
pfw!
jag bara njuter av livet, inget fel med det. och en kopp kaffe njuter man bara lite mer med!
Hur som helst, jag tänkte kartlägga mina koppar, för att klargöra att det faktiskt inte är så illa som alla tror.
(heh...eller inte.)
LUNCH: självklart, en kopp efter varje mål mat. gärna påtår.
MIDDAG: som ovanstående.
KVÄLL: En kopp kaffe framför tvspelet eller filmen är ett måste, tänk vad mysigt att ha något att värma händerna på samtidigt som man kan njuta av både doften och smaken.
NATT: tar gärna med en kopp kaffe in till sängen för att avnjuta tillsammans med kvällsboken.
Förrutom detta kan väl tilläggas att jag gärna tar en kopp kaffe när jag kommer fram till skolan, under en föreläsning, när jag jobbar, när jag är trött, när jag vill vara social, när jag åker bil/tåg/buss, När jag målar naglarna, När jag väntar på något, eller när jag bara vill.
Mycket gott i livet. som att dricka kaffe. <3
fredag 10 juni 2011
Om sanningen ska fram
Jag har aldrig hört talas om Eric Amarillo förut, men idag har det bara varit han och hans låt som snurrat i mitt huvud.
En låt som jag första gången hörde på radion och inte tänkte mycket på, men som jag av någon anledning la till i min spellista med svenska musik på spotify, vilket resulterade i att jag idag knarkat sönder den.
Och just NU, kan jag inte säga att jag skulle lyssna på någon annan låt om jag fick välja.
Hur kan det bli så?
Well, det var inte det jag tänkte skriva.
Det jag tänkte skriva var...
Relektion kolon: Eric Amarillo är ju inte snygg någonstans. och så skriver han en sån här låt. kan ju iofs höra ihop, men jag blev chockad. Killar som brukar skriva sånna här låtar som liksom berör såhär, burkar ha the looks. well, han hade det inte. sorry, eric.
En låt som jag första gången hörde på radion och inte tänkte mycket på, men som jag av någon anledning la till i min spellista med svenska musik på spotify, vilket resulterade i att jag idag knarkat sönder den.
Och just NU, kan jag inte säga att jag skulle lyssna på någon annan låt om jag fick välja.
Hur kan det bli så?
Well, det var inte det jag tänkte skriva.
Det jag tänkte skriva var...
Relektion kolon: Eric Amarillo är ju inte snygg någonstans. och så skriver han en sån här låt. kan ju iofs höra ihop, men jag blev chockad. Killar som brukar skriva sånna här låtar som liksom berör såhär, burkar ha the looks. well, han hade det inte. sorry, eric.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)