Vreeswiijk

Igår kväll var jag och fröken U på allsång vid fyrskeppet i öregrund och lyssnade på Jack Vreswiijk.
Det var strålande väder, vi drack kaffe och åt en kanelbulle och jag bara njöt.
Visserligen fick jag sitta rätt obekvämt, eftersom alla sittplatser var slut men fröken U var tvungen att sitta långt fram för att kunna se, men sånt är livet, och det gjorde inget i det långa loppet.
Det var fullproppat med folk, och bredvid oss satt massa tanter med medhavda stolar och kaffe och jag kan inte låta bli att undra om jag kommer bli en sån tant en dag. Lite hoppas jag det, det finns något charmigt med det. Att njuta av det som är gratis i livet.
Hur som hels.t
Jack var så extremt lik sin pappa att det nästan var läskigt. Nu har jag aldrig sett Cornelis live, men jag har hört honom desto mer eftersom han är en av mina favorit poeter, och både röst och tal gick hand i handske för dem båda.

Det fanns en olikhet dock - Jack hade en röst som pappan aldrig haft, men Cornelis hade orden som Jack fick låna. Om jag fick välja, skulle jag hellre ha orden. Tänk att kunna ge ut ord som alla dessa underbara poeter gjorde - jag tänker på Cornelis, Povel Ramel, Taube...Jag önskar, en dag, kunna vara där.

Den första låten som Jack körde var en låt jag faktiskt aldrig hört med Cornelis, och därför måste jag dela den här. Den kan ni höra här: Esmeralda