Jag är inte spontan.
Eller jo, ibland. men inte i regel spontan.
Just nu tillexempel, sitter jag och gruvar på vad som ska hända ikväll och är ytterst irriterad över att jag inte vet det än och då är klocka ändå inte 3 än.
Därför är sommaren en tid som för mig är lite jobbig. Speciellt när det har kommit till det stadium som det har kommit till nu, när jag jobbar så mycket att jag tappar fokus på vilken dag det är och får tänka extra länge innan jag kan komma ihåg vad jag gjorde imorrse, eftersom alla dagar är lika och går ihop med varandra.
Så har det varit sedan slutet av Juni, men igår kväll kom något av den gamla Johanna tillbaks och jag tog mig i kragen och lagade extra god middag när jag kom hem halv åtta på kvällen, dukade fint framför tv:n och satte mig tillrätta.
När den största chocken av min lilla krafttillskott lagt sig började något värka i mig. Jag skruvade på mig, kollade på klockan, fundera på om kaffet var klart och varför allt kändes så konstigt.
Nästa tanke förklarade allt: Har inte halv åtta hos mig snart börjat?
i höstas/vintras, innan jag skaffade min egen lägenhet, hade vi ett rätt så inarbetet schema hemma. Jag åkte till skolan, inte varje dag, men minst 2 gånger i veckan iaf. Jag lagade ofta middagen, eller iaf såg till så att den var klar klockan halv 8, då vi tre (mamma, pappa och jag) bänkade oss framför tv:n. Jag hade sett till att kaffet var igång innan, så att vi kunde äta under Halv åttta hos mig, och sedan dricka kaffe och äta någon efterätt till nästa program som gick klockan 8. Det gick alltid något bra program klockan 8.
Min höst blev inrutad av det där: välja god mat till kvällen, hitta ett bra program att se på, hinna hem.
Något att se fram emot varje morgon.
Nu saknar jag det konstigt nog lite. Att ha det så inrutad var i längden lite trist, men att ha det såhär utflummat är också trist.
Ibland saknar man det man trodde man aldrig skulle sakna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar