"Måste-prata-i-kassor" - syndromet.

Nyss var jag ute och fikade med en god vän till mig, men eftersom jag var ute i så god tid passade jag på att gå i lite affärer först.
Inte helt osökt hamnade jag i en affär som jag och Erik besökte igårkväll, som heter vävknuten här i Eskilstuna. Jag köpte en present till min kära mor, och fick stå läääänge i kö, en väldigt tyst kö kan jag informera om också. och ingen musik i butiken.
Detta, och mitt obotliga "måste-prata-i-kassor" - syndrom, gjorde att den kassörskan nu vet exakt vilken fågel som är min mammas favoritfågel, hon vet att jag aldrig varit inne i butiken förr och jag höll nästan på att berätta om varifrån jag egentligen kom och varför jag var där idag, men jag lyckades hålla handen för munnen där.

well. hoppas hon hade trevligt.

"det viktigaste är att vi har samma intressen"

Morgonen har varit lyckad. Erik gick upp tidigt och åkte till jobbet, jag kunde inte somna om när han gått fast jag försökte tills jag nästan blev blå, så steg upp och kokade kaffe och slängde på bonde söker fru på tv4 play istället.
Jag är i detta avseende en typisk tjej och måste bara säga att det är ett av mina favoritprogram, dels för att det är så sjukt lamt och dels för att det är lite småcharmigt sådär. Och med tanke på att jag själv är uppvuxen på landet, känner jag mig inte dum som sitter och granskar dessa ursöta bönder ^^

Hur som helst.

Idag fick en man frågan vad han sökte i en kvinna, och han svarade: " Det viktigaste är att vi har samma intressen". Den strofen har jag hört många gånger, dels i samtal med kompisar som dejtat någon, eller på dejtingsidor, kontaktannonser, whatever, och jag har alltid tyckt att det är en lite konstig sak att säga.

Jag älskar Erik, verkligen jättemycket, och självklart tror jag att det vi har gemensamt i intressen är en stor fördel för oss. Att vi gillar samma sorts filmer, tycker om samma sorts mat, har ungefär samma inredningsstil, allt sånt gör ju att det blir enklare att umgås och planera en framtid ihop. Men samtidigt är jag sjukt glad för att vi inte delar en del intressen också.
Tänk er själva.
Jag har ett enormt stort intresse för att samla på saker. Jag har en frimärkssamling, en pokémonkortssamling, en samling av twilight saker, en boksamling (vill gärna ha samma bok i alla utgåvor, gärna i originalspråk samt med de olika omslag som finns) mm. Det är en sida hos mig som Erik verkligen inte delar, och det är jag glad för, för risken finns att om han hade gjort det, hade allt blivit en tävling och det roliga hade försvunnit för mig. På samma sätt är jag glad för att han inte tycker om att se på drama, för det betyder att jag kan göra det dem kvällar han är borta och inte bara tänka på att jag är ensam, utan att jag faktiskt gör något som jag tycker är roligt.

Och sen tänker jag såhär, rent praktiskt, är inte det viktigaste för mig våra intressen. hur kan det vara det? Jag har som regel i mitt liv sagt, att om jag nånsin blir slagen av den jag älskar i en relation, går jag, och kommer inte tillbaks. för det är inte okej, någonstans. Att ha en man som faktiskt är rädd om dig, tar hand om dig och värnar om ditt bästa måste väl betyda mer än att ni kan spela tvspel ihop? Och att ha en man som rent praktiskt kan få ert hem att fungera, kan hjälpa till med ekonomin, städning, mat allt sånt, måste väl också betyda något? Jag säger inte att jag tycker att det är dåligt att ha roligt ihop, det är en av grundstenarna i en relation.

MEN. (och jag känner mig extremt gammal när jag säger det här)

Allt handlar inte om det.