stress

Häromdagen lyssnade jag på radion, vilket jag nästan aldrig gör, och jag stängde av ungefär lika snabbt som jag satte på den.

Det var någon kändis av något slag som blev intervjuad på p3, har ingen aning om vem hon var men en sångare av något slag kunde jag lista ut att hon var.
Det var när radioprataren med babylik röst frågade : "ja, jag har hört att du haft det stressigt på din senaste turné, hur har du hanterat det?" som jag stängde av.
Eller nej, jag väntade faktiskt flera sekunder, men då artistens konstpaus blev sådr gigantiskt lång och följdes av en suck orkade jag inte höra med.

vem har inte stress, ursäkta mig?

Jag är uppväxt i en pastorsfamilj, och det formar en. Jag är van att gå upp 4 för att åka långa sträckor, jag vet hur man packar en resväska på 5 minuter, jag har inget emot att åka genom halva sverige för bara en dags aktivitet (det har liksom hänt så måna gånger nu), jag kan lätt sova 4 timmar och ändå gå till jobbet, jag har alltid huvudvärkstabletter i väskan, jag kan somna varsomhelst för att fylla på energin (utom i min säng på kvällen verkar det som) och jag har alltid en mobilladdare till hands, och vet exakt vilka caféer i närheten där jag kan ladda telefonen på.

Det är inte bra att vara stressad. Det är dåligt för kroppen.

MEN.

Vem är inte det? varför är det så speciellt när en kändis känner av lite stress? Varför kan inte radion ringa mig och prata om hur jag bearbetar min stress?

Om ni frågar mig, så  undrar jag om det var kändisen eller hennes riggare som var mest stressade jag.