Nyss var jag ute och fikade med en god vän till mig, men eftersom jag var ute i så god tid passade jag på att gå i lite affärer först.
Inte helt osökt hamnade jag i en affär som jag och Erik besökte igårkväll, som heter vävknuten här i Eskilstuna. Jag köpte en present till min kära mor, och fick stå läääänge i kö, en väldigt tyst kö kan jag informera om också. och ingen musik i butiken.
Detta, och mitt obotliga "måste-prata-i-kassor" - syndrom, gjorde att den kassörskan nu vet exakt vilken fågel som är min mammas favoritfågel, hon vet att jag aldrig varit inne i butiken förr och jag höll nästan på att berätta om varifrån jag egentligen kom och varför jag var där idag, men jag lyckades hålla handen för munnen där.
well. hoppas hon hade trevligt.
torsdag 20 oktober 2011
"det viktigaste är att vi har samma intressen"
Morgonen har varit lyckad. Erik gick upp tidigt och åkte till jobbet, jag kunde inte somna om när han gått fast jag försökte tills jag nästan blev blå, så steg upp och kokade kaffe och slängde på bonde söker fru på tv4 play istället.
Jag är i detta avseende en typisk tjej och måste bara säga att det är ett av mina favoritprogram, dels för att det är så sjukt lamt och dels för att det är lite småcharmigt sådär. Och med tanke på att jag själv är uppvuxen på landet, känner jag mig inte dum som sitter och granskar dessa ursöta bönder ^^
Hur som helst.
Idag fick en man frågan vad han sökte i en kvinna, och han svarade: " Det viktigaste är att vi har samma intressen". Den strofen har jag hört många gånger, dels i samtal med kompisar som dejtat någon, eller på dejtingsidor, kontaktannonser, whatever, och jag har alltid tyckt att det är en lite konstig sak att säga.
Jag älskar Erik, verkligen jättemycket, och självklart tror jag att det vi har gemensamt i intressen är en stor fördel för oss. Att vi gillar samma sorts filmer, tycker om samma sorts mat, har ungefär samma inredningsstil, allt sånt gör ju att det blir enklare att umgås och planera en framtid ihop. Men samtidigt är jag sjukt glad för att vi inte delar en del intressen också.
Tänk er själva.
Jag har ett enormt stort intresse för att samla på saker. Jag har en frimärkssamling, en pokémonkortssamling, en samling av twilight saker, en boksamling (vill gärna ha samma bok i alla utgåvor, gärna i originalspråk samt med de olika omslag som finns) mm. Det är en sida hos mig som Erik verkligen inte delar, och det är jag glad för, för risken finns att om han hade gjort det, hade allt blivit en tävling och det roliga hade försvunnit för mig. På samma sätt är jag glad för att han inte tycker om att se på drama, för det betyder att jag kan göra det dem kvällar han är borta och inte bara tänka på att jag är ensam, utan att jag faktiskt gör något som jag tycker är roligt.
Och sen tänker jag såhär, rent praktiskt, är inte det viktigaste för mig våra intressen. hur kan det vara det? Jag har som regel i mitt liv sagt, att om jag nånsin blir slagen av den jag älskar i en relation, går jag, och kommer inte tillbaks. för det är inte okej, någonstans. Att ha en man som faktiskt är rädd om dig, tar hand om dig och värnar om ditt bästa måste väl betyda mer än att ni kan spela tvspel ihop? Och att ha en man som rent praktiskt kan få ert hem att fungera, kan hjälpa till med ekonomin, städning, mat allt sånt, måste väl också betyda något? Jag säger inte att jag tycker att det är dåligt att ha roligt ihop, det är en av grundstenarna i en relation.
MEN. (och jag känner mig extremt gammal när jag säger det här)
Allt handlar inte om det.
Jag är i detta avseende en typisk tjej och måste bara säga att det är ett av mina favoritprogram, dels för att det är så sjukt lamt och dels för att det är lite småcharmigt sådär. Och med tanke på att jag själv är uppvuxen på landet, känner jag mig inte dum som sitter och granskar dessa ursöta bönder ^^
Hur som helst.
Idag fick en man frågan vad han sökte i en kvinna, och han svarade: " Det viktigaste är att vi har samma intressen". Den strofen har jag hört många gånger, dels i samtal med kompisar som dejtat någon, eller på dejtingsidor, kontaktannonser, whatever, och jag har alltid tyckt att det är en lite konstig sak att säga.
Jag älskar Erik, verkligen jättemycket, och självklart tror jag att det vi har gemensamt i intressen är en stor fördel för oss. Att vi gillar samma sorts filmer, tycker om samma sorts mat, har ungefär samma inredningsstil, allt sånt gör ju att det blir enklare att umgås och planera en framtid ihop. Men samtidigt är jag sjukt glad för att vi inte delar en del intressen också.
Tänk er själva.
Jag har ett enormt stort intresse för att samla på saker. Jag har en frimärkssamling, en pokémonkortssamling, en samling av twilight saker, en boksamling (vill gärna ha samma bok i alla utgåvor, gärna i originalspråk samt med de olika omslag som finns) mm. Det är en sida hos mig som Erik verkligen inte delar, och det är jag glad för, för risken finns att om han hade gjort det, hade allt blivit en tävling och det roliga hade försvunnit för mig. På samma sätt är jag glad för att han inte tycker om att se på drama, för det betyder att jag kan göra det dem kvällar han är borta och inte bara tänka på att jag är ensam, utan att jag faktiskt gör något som jag tycker är roligt.
Och sen tänker jag såhär, rent praktiskt, är inte det viktigaste för mig våra intressen. hur kan det vara det? Jag har som regel i mitt liv sagt, att om jag nånsin blir slagen av den jag älskar i en relation, går jag, och kommer inte tillbaks. för det är inte okej, någonstans. Att ha en man som faktiskt är rädd om dig, tar hand om dig och värnar om ditt bästa måste väl betyda mer än att ni kan spela tvspel ihop? Och att ha en man som rent praktiskt kan få ert hem att fungera, kan hjälpa till med ekonomin, städning, mat allt sånt, måste väl också betyda något? Jag säger inte att jag tycker att det är dåligt att ha roligt ihop, det är en av grundstenarna i en relation.
MEN. (och jag känner mig extremt gammal när jag säger det här)
Allt handlar inte om det.
måndag 8 augusti 2011
kommer det regna i tusen år nu?
Det är 6 dagen i rad jag jobbar, jag har extremt svårt att stiga upp ur sängen, kroppen värker och jag får faktiskt bända upp ögonen för att vakna och ta mig till kaffebryggaren.
Jag tar mig ner till jobbet, gör mig klar på osannolikt kort tid för att vara jag, och börjar det härliga arbetet med att räkna kassan, som strular.
Känner plötsligt en enorm smärta i foten, och får en ilande flashback utmed ryggraden som visar en bild ifrån lördagen:
"Jag lägger spindelringen i skon så jag inte glömmer var den är nästa gång jag vill ha den"
Så nu är den sönder.
Jag blev mycket ledsen.
Kommer det regna massor på grund av vad jag gjort nu?
Jag tar mig ner till jobbet, gör mig klar på osannolikt kort tid för att vara jag, och börjar det härliga arbetet med att räkna kassan, som strular.
Känner plötsligt en enorm smärta i foten, och får en ilande flashback utmed ryggraden som visar en bild ifrån lördagen:
"Jag lägger spindelringen i skon så jag inte glömmer var den är nästa gång jag vill ha den"
Så nu är den sönder.
Jag blev mycket ledsen.
Kommer det regna massor på grund av vad jag gjort nu?
tisdag 2 augusti 2011
Vreeswiijk
Igår kväll var jag och fröken U på allsång vid fyrskeppet i öregrund och lyssnade på Jack Vreswiijk.
Det var strålande väder, vi drack kaffe och åt en kanelbulle och jag bara njöt.
Visserligen fick jag sitta rätt obekvämt, eftersom alla sittplatser var slut men fröken U var tvungen att sitta långt fram för att kunna se, men sånt är livet, och det gjorde inget i det långa loppet.
Det var fullproppat med folk, och bredvid oss satt massa tanter med medhavda stolar och kaffe och jag kan inte låta bli att undra om jag kommer bli en sån tant en dag. Lite hoppas jag det, det finns något charmigt med det. Att njuta av det som är gratis i livet.
Hur som hels.t
Jack var så extremt lik sin pappa att det nästan var läskigt. Nu har jag aldrig sett Cornelis live, men jag har hört honom desto mer eftersom han är en av mina favorit poeter, och både röst och tal gick hand i handske för dem båda.
Det fanns en olikhet dock - Jack hade en röst som pappan aldrig haft, men Cornelis hade orden som Jack fick låna. Om jag fick välja, skulle jag hellre ha orden. Tänk att kunna ge ut ord som alla dessa underbara poeter gjorde - jag tänker på Cornelis, Povel Ramel, Taube...Jag önskar, en dag, kunna vara där.
Den första låten som Jack körde var en låt jag faktiskt aldrig hört med Cornelis, och därför måste jag dela den här. Den kan ni höra här: Esmeralda
Det var strålande väder, vi drack kaffe och åt en kanelbulle och jag bara njöt.
Visserligen fick jag sitta rätt obekvämt, eftersom alla sittplatser var slut men fröken U var tvungen att sitta långt fram för att kunna se, men sånt är livet, och det gjorde inget i det långa loppet.
Det var fullproppat med folk, och bredvid oss satt massa tanter med medhavda stolar och kaffe och jag kan inte låta bli att undra om jag kommer bli en sån tant en dag. Lite hoppas jag det, det finns något charmigt med det. Att njuta av det som är gratis i livet.
Hur som hels.t
Jack var så extremt lik sin pappa att det nästan var läskigt. Nu har jag aldrig sett Cornelis live, men jag har hört honom desto mer eftersom han är en av mina favorit poeter, och både röst och tal gick hand i handske för dem båda.
Den första låten som Jack körde var en låt jag faktiskt aldrig hört med Cornelis, och därför måste jag dela den här. Den kan ni höra här: Esmeralda
lördag 23 juli 2011
sånt man inte tror man ska sakna
Jag är inte spontan.
Eller jo, ibland. men inte i regel spontan.
Just nu tillexempel, sitter jag och gruvar på vad som ska hända ikväll och är ytterst irriterad över att jag inte vet det än och då är klocka ändå inte 3 än.
Därför är sommaren en tid som för mig är lite jobbig. Speciellt när det har kommit till det stadium som det har kommit till nu, när jag jobbar så mycket att jag tappar fokus på vilken dag det är och får tänka extra länge innan jag kan komma ihåg vad jag gjorde imorrse, eftersom alla dagar är lika och går ihop med varandra.
Så har det varit sedan slutet av Juni, men igår kväll kom något av den gamla Johanna tillbaks och jag tog mig i kragen och lagade extra god middag när jag kom hem halv åtta på kvällen, dukade fint framför tv:n och satte mig tillrätta.
När den största chocken av min lilla krafttillskott lagt sig började något värka i mig. Jag skruvade på mig, kollade på klockan, fundera på om kaffet var klart och varför allt kändes så konstigt.
Nästa tanke förklarade allt: Har inte halv åtta hos mig snart börjat?
i höstas/vintras, innan jag skaffade min egen lägenhet, hade vi ett rätt så inarbetet schema hemma. Jag åkte till skolan, inte varje dag, men minst 2 gånger i veckan iaf. Jag lagade ofta middagen, eller iaf såg till så att den var klar klockan halv 8, då vi tre (mamma, pappa och jag) bänkade oss framför tv:n. Jag hade sett till att kaffet var igång innan, så att vi kunde äta under Halv åttta hos mig, och sedan dricka kaffe och äta någon efterätt till nästa program som gick klockan 8. Det gick alltid något bra program klockan 8.
Min höst blev inrutad av det där: välja god mat till kvällen, hitta ett bra program att se på, hinna hem.
Något att se fram emot varje morgon.
Nu saknar jag det konstigt nog lite. Att ha det så inrutad var i längden lite trist, men att ha det såhär utflummat är också trist.
Ibland saknar man det man trodde man aldrig skulle sakna.
Eller jo, ibland. men inte i regel spontan.
Just nu tillexempel, sitter jag och gruvar på vad som ska hända ikväll och är ytterst irriterad över att jag inte vet det än och då är klocka ändå inte 3 än.
Därför är sommaren en tid som för mig är lite jobbig. Speciellt när det har kommit till det stadium som det har kommit till nu, när jag jobbar så mycket att jag tappar fokus på vilken dag det är och får tänka extra länge innan jag kan komma ihåg vad jag gjorde imorrse, eftersom alla dagar är lika och går ihop med varandra.
Så har det varit sedan slutet av Juni, men igår kväll kom något av den gamla Johanna tillbaks och jag tog mig i kragen och lagade extra god middag när jag kom hem halv åtta på kvällen, dukade fint framför tv:n och satte mig tillrätta.
När den största chocken av min lilla krafttillskott lagt sig började något värka i mig. Jag skruvade på mig, kollade på klockan, fundera på om kaffet var klart och varför allt kändes så konstigt.
Nästa tanke förklarade allt: Har inte halv åtta hos mig snart börjat?
i höstas/vintras, innan jag skaffade min egen lägenhet, hade vi ett rätt så inarbetet schema hemma. Jag åkte till skolan, inte varje dag, men minst 2 gånger i veckan iaf. Jag lagade ofta middagen, eller iaf såg till så att den var klar klockan halv 8, då vi tre (mamma, pappa och jag) bänkade oss framför tv:n. Jag hade sett till att kaffet var igång innan, så att vi kunde äta under Halv åttta hos mig, och sedan dricka kaffe och äta någon efterätt till nästa program som gick klockan 8. Det gick alltid något bra program klockan 8.
Min höst blev inrutad av det där: välja god mat till kvällen, hitta ett bra program att se på, hinna hem.
Något att se fram emot varje morgon.
Nu saknar jag det konstigt nog lite. Att ha det så inrutad var i längden lite trist, men att ha det såhär utflummat är också trist.
Ibland saknar man det man trodde man aldrig skulle sakna.
fredag 22 juli 2011
namnsdag
Igår hade jag namnsdag, nämnligen JOHANNA. Jag hade visserligen namnsdag redan dagen innan också, då det var MARGARETA , men då var jag inte hemma så det blev inte direkt något utav den dagen.
Igår så hade min familj samlats iallafall, som dom gjort varje kväll under tiden som jag varit hos Erik i Eskiltuna, och det blev firande av la familia sort!
Det vet man när En liten sprallig tindra möter en i trappen, iklädd rosa puff klänning och sin michael Jackson hatt och skriker: "IDAG ÄR DET VÅR NAMNSDAG SÅ VI FÅR GÖRA VAD VI VILL!".
Igår så hade min familj samlats iallafall, som dom gjort varje kväll under tiden som jag varit hos Erik i Eskiltuna, och det blev firande av la familia sort!
Det vet man när En liten sprallig tindra möter en i trappen, iklädd rosa puff klänning och sin michael Jackson hatt och skriker: "IDAG ÄR DET VÅR NAMNSDAG SÅ VI FÅR GÖRA VAD VI VILL!".
Det blev intagande av pannkakstårta med färska hallon, skratt och annat mys som vi är bra på. Jag fick presenter, vilka är på bilden, men jag tänkte förklara eftersom den inte visar så bra.
Jag fick ett stycke handduk med texten : lillasyster, på. Jag fick doftljus, ansiktsskrubb, gula solbrillor, ett kors, ett linne, underkläder, en mugg med Johanna skrivet på, en väska och kravmärkt mullbärsblads te.
tack! <3
torsdag 16 juni 2011
Man kan bli galen i rymden
Igår efter Idas 10 års kalas skjutsade vi hem Barnen Landberg, och jag fick en trevlig liten pratstund med Tindra om rymden. Jag låter henne förklara.
"vet du, man kan bli galen i rymden. Mm, det är sant, och svimma. Helt coco kan man bli! *gör en högst underbart söt min där hon tittar i kors och lipar* Men jag kan stå ett ben på mars, det är sant! faktiskt, jag kan det. Om man åker upp till rymden till de olika planeterna, jupiter, skåne, pluto...vet du, dom säger att pluto inte är en planet längre. ett rymdklo......klo.....ja. men den är det, den finns på jorden nu. Jag har stått på pluto. på ett ställe fanns en stol, ja, och på ryggen stod det PLUTO. så den finns här på jorden"
"vet du, man kan bli galen i rymden. Mm, det är sant, och svimma. Helt coco kan man bli! *gör en högst underbart söt min där hon tittar i kors och lipar* Men jag kan stå ett ben på mars, det är sant! faktiskt, jag kan det. Om man åker upp till rymden till de olika planeterna, jupiter, skåne, pluto...vet du, dom säger att pluto inte är en planet längre. ett rymdklo......klo.....ja. men den är det, den finns på jorden nu. Jag har stått på pluto. på ett ställe fanns en stol, ja, och på ryggen stod det PLUTO. så den finns här på jorden"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)