En vän till mig har en blogg som jag tycker väldigt mycket om, och som ni för övrigt hittar HÄR, och för någon dag sedan deltog jag i två tävlingar hon annordnade.
Hade helt glömt bort att vinnaren skulle dras idag, så fick ett mail vid tolvtiden om att jag var en av de lyckliga vinnarna, vilket fick mig att typ hoppa upp och ner av glädje i min brors soffa.
Det jag vann var:
75 kr på Barntavlor.se
20 % rabatt på ett datumsmycke ifrån smyckesboxen (Jag tänkte ta ett smycke med datumet för när jag och Erik blev ihop på <3, hade redan funderat på det så kändes galet kul att få lite hjälp på traven med det också)
200 kr rabatt på nelly.com om jag handlar för 600 kr.
Känner mig glad!
lördag 21 maj 2011
fredag 20 maj 2011
torsdag 19 maj 2011
Hållbar utveckling, är det tänkt att fungera?
På universitetet får vi just nu som blivande förskolelärare lära oss om hållbar utveckling, och det senaste dagarna har vi i huvudsak fokuserat på hur man ska förhålla sig till mat. Kontentan av det vi lärt oss kan sammanfattas såhär: Köp alltid ekologiskt, ät alltid grönskaker och frukt med barnen, ät aldrig något som har en tecknad gubbe på förpackningen och köp ingen färdigmat som har mer än 5 ingredienser.
I livet just nu är det lite annorlunda. Båda mina systrar är bortresta, och jag har idag och igår agerat barnvakt åt alla deras barn, i lite olika omgångar. Först var det hemma hos S, där de tre äldsta barnen befann sig. När jag kom dit från skolan hade ungarna själva fått ihop degen till en sockerkaka, men precis som så ofta med barn ville dem att jag skulle slutföra projektet och grädda den. Samtidigt skulle jag laga lunch åt dem eftersom deras blodsockernivå var farligt låg och dem cyklade runt i bostadsområdet som galningar. Resultatet blev färdigköpta potatisbullar, falukorv stekt i smör och en uppskuren gurka. Sockerkaka som efterätt.
I livet just nu är det lite annorlunda. Båda mina systrar är bortresta, och jag har idag och igår agerat barnvakt åt alla deras barn, i lite olika omgångar. Först var det hemma hos S, där de tre äldsta barnen befann sig. När jag kom dit från skolan hade ungarna själva fått ihop degen till en sockerkaka, men precis som så ofta med barn ville dem att jag skulle slutföra projektet och grädda den. Samtidigt skulle jag laga lunch åt dem eftersom deras blodsockernivå var farligt låg och dem cyklade runt i bostadsområdet som galningar. Resultatet blev färdigköpta potatisbullar, falukorv stekt i smör och en uppskuren gurka. Sockerkaka som efterätt.
Sernare idag skulla samma gäng fast plus tre till mindre barn ha middag. Klockan var 6 och situationen såg ut såhär: En av barnen var sur och hade låst in sig på toaletten. En av barnen låg i soffan och skrek: JAG SVÄLTER. Tre barn hoppade och brottades i luftsängen så all luft försvann. Ett barn ville hjälpa till i köket.
Trots att jag varit på Konsum och handlat mat precis innan skulle ingen på universitet godkänt min dag som särskilt imponerande inom hållbar utveckling. Middagen blev tacos och till det drack vi cola zero, Portello och Sprite.
Men hur är det tänkt att man ska klara av att tänka på säsongsbetonade grönsaker när barnen ligger i soffan och skriker? Hur ska jag ha råd att köpa ekologisk mat när 6 vrålhungriga barn ska äta?
Nu har jag passat på att ta all disk medans jag satte barnen framför en flm. Det gick åt massor med vatten och diskmedel men jag var tvungen att bli klar innan filmen var klar.
Hållbar utveckling är en fin tanke, man kan någon förklara för mig hur jag ska få den att fungera?
Ofrivillig sovmorgon
Imorrse försov jag mig. Det var en behövlig försovning, men inte mer bra för det. Det var väldigt länge sedan jag hade en försovning som var bra, vilket bara kan betyda en sak: Jag är för stressad. Om ni inte förstår hur en försovning kan vara bra är ni också för stressade. Det måste vi ta tag i, sen.
Jag vaknade iallaflal klockan 06:00, men min buss går 06:15, så det blev uppochhoppaochtapåsigdetklädermanhittadenärmastsängeninteätafrukostutanbarahoppapåbussen- stil.
Det gick bra tillslut, jag hann i tid nått så när till skolan, och jag hann till och med dit i en av mina gamla Hammerfall t-shirtar.
Naiva jag trodde att ingen skulle se något men det var det första fröken A sa till mig, och ungefär då förstod jag att en sovmorgon är svår att dölja.
Förlåt mig Hammerfall, jag tycker om er. Men ni är kanske inte den allra mest slipade kniven i lådan av metalhjältar.
Nu: grupparbete..
Jag vaknade iallaflal klockan 06:00, men min buss går 06:15, så det blev uppochhoppaochtapåsigdetklädermanhittadenärmastsängeninteätafrukostutanbarahoppapåbussen- stil.
Det gick bra tillslut, jag hann i tid nått så när till skolan, och jag hann till och med dit i en av mina gamla Hammerfall t-shirtar.
Naiva jag trodde att ingen skulle se något men det var det första fröken A sa till mig, och ungefär då förstod jag att en sovmorgon är svår att dölja.
Förlåt mig Hammerfall, jag tycker om er. Men ni är kanske inte den allra mest slipade kniven i lådan av metalhjältar.
Nu: grupparbete..
onsdag 18 maj 2011
Det här var ju inte riktigt väntat...
Idag steg jag upp klockan 06:10. Jag la mig alldeles för sent igår eftersom jag efter att ha skypat med erik låg kvar vaken och spelade fruit ninja tills jag somnade. Hursomhelst, jag var trött men tog mig till bussen, tog på mig ballerinakjolen och mitt hello Kitty linne och var framme i Uppsala till avsatt tid.
Det som mötte mig då var fröken A och...ingen mer. Ingen i arbetslaget som skulle komma och förbereda inför vår redovisning.
Det som däremot kom var någon annan som glad sa till oss att det Inte var obligatoriskt idag och att dem flesta inte skulle gå.
Ååååh.
Fröken A tyckte vi skulle gå hem. Så det gjorde vi.
Som lite plåster på såren köpte jag en recept tidning på pressbyrån, och lovade personen i kassan att komma tillbaka och säga om det var gott eller inte.
Min sociala kompetens med kassapersonal är enorm men frågan är vad man gör nu resten av dagen.
Det som mötte mig då var fröken A och...ingen mer. Ingen i arbetslaget som skulle komma och förbereda inför vår redovisning.
Det som däremot kom var någon annan som glad sa till oss att det Inte var obligatoriskt idag och att dem flesta inte skulle gå.
Ååååh.
Fröken A tyckte vi skulle gå hem. Så det gjorde vi.
Som lite plåster på såren köpte jag en recept tidning på pressbyrån, och lovade personen i kassan att komma tillbaka och säga om det var gott eller inte.
Min sociala kompetens med kassapersonal är enorm men frågan är vad man gör nu resten av dagen.
tisdag 17 maj 2011
Johanna goes surdag.
I mina tidigare studier på universitetet, och även tidigare skola,har jag varit känd som den som alltid sagt ifrån,som alltid haft en annan åsikt, som aldrig följt några regler och som alltid drivit igenom det mest knasiga idéer på ren envishet.
För att nämna en av dessa saker var jag den enda studenten som inte medverkade i de obligatoriska teater lektionerna på universitet, efter att läraren sagt: vi ska ju spela en roll som lärare, så vi måste öva på det - och jag fick ändå godkänt. Jag spelar ingen roll när jag är lärare.
Den här termninen har däremot varit annorlunda, jag har tillsammans med min vapendragare fröken A hållt mig i bakgrunden, gjort enbart det jag måste göra och inte sagt något fast jag tyckt lärarna haft fel. varför? Jag vet inte. ett försök att vara normal kanske.
Hur som helst, idag var jag på pissed humör, jag sov dåligt inatt och kom till en föreläsning som handlade om mat och hur vi matar barnen på förskolan. Jag höll igen genom mycket, trots att föreläsaren sa i mitt tycka den ena dumma saken efter den andra.
Jag sa inget när hon nämnde frukosten viktiga betydelse, fast jag hade velat säga att det inte är så lätt när man inte kan sova så bra och inte hinner äta mer än en twix och en kopp kaffe på morgonen.
Jag sa inget när hon gav oss rådet att äta som fransmännen så vi skulle se ut som fransyskorna som var så smala och fina, fast jag hade velat säga att jag minsann är nöjd med min vikt och att tjejer inte ska vara bara ben, och att det minsann är lättare än man tror att fastna i att inte äta när man börjar.
Däremot sa jag något när hon sa att vi skulle "tvinga" i barnen på förskolan alla sorters grönsaker för att dem skulle lära sig tycka om alla, och att barnen gärna fick betygsätta grönsakerna men hon tyckte inte dem skulle få säga om dem inte gillade något, bara att dem gillade det eller att det var okej.
På något sätt kändes det som att allt jag inte sagt under terminen kom ut på samma gång.
Varför ska vi vuxna få säga vad vi inte gillar men inte barn? Är inte dem levande varelser också?
Det finns så sjukt mycket mat jag inte äter, och faktiskt aldrig ätit, och ingen säger ju något för att jag alltid avstår ifrån:
pyttipanna
potatisgratäng/sallad
fralla
ost
smör
mimosasallad
prinskorv
Räksallad
Mango
Gul kiwi
Dill/persilja/mynta
and so we could go on forever...
Jag förstår inte varför vi som lärare idag känner sånt behov av att alla ska vara lika. alla är inte lika. alla gillar inte alla grönsaker, men är det inte bättre att be barnen dem grönsakerna dem faktiskt gillar, än att tvinga i dem något äckligt och avskräcka dem, samt bryta vårt förtroende till dem?
Jag kan ju säga såhär, att om någon nånsin tvingar i mitt barn mat mot dess vilja, då kommer jag låta dem veta att dem lever på riktigt.
Nu ska jag jobba. Tjingeling!
För att nämna en av dessa saker var jag den enda studenten som inte medverkade i de obligatoriska teater lektionerna på universitet, efter att läraren sagt: vi ska ju spela en roll som lärare, så vi måste öva på det - och jag fick ändå godkänt. Jag spelar ingen roll när jag är lärare.
Den här termninen har däremot varit annorlunda, jag har tillsammans med min vapendragare fröken A hållt mig i bakgrunden, gjort enbart det jag måste göra och inte sagt något fast jag tyckt lärarna haft fel. varför? Jag vet inte. ett försök att vara normal kanske.
Hur som helst, idag var jag på pissed humör, jag sov dåligt inatt och kom till en föreläsning som handlade om mat och hur vi matar barnen på förskolan. Jag höll igen genom mycket, trots att föreläsaren sa i mitt tycka den ena dumma saken efter den andra.
Jag sa inget när hon nämnde frukosten viktiga betydelse, fast jag hade velat säga att det inte är så lätt när man inte kan sova så bra och inte hinner äta mer än en twix och en kopp kaffe på morgonen.
Jag sa inget när hon gav oss rådet att äta som fransmännen så vi skulle se ut som fransyskorna som var så smala och fina, fast jag hade velat säga att jag minsann är nöjd med min vikt och att tjejer inte ska vara bara ben, och att det minsann är lättare än man tror att fastna i att inte äta när man börjar.
På något sätt kändes det som att allt jag inte sagt under terminen kom ut på samma gång.
Varför ska vi vuxna få säga vad vi inte gillar men inte barn? Är inte dem levande varelser också?
Det finns så sjukt mycket mat jag inte äter, och faktiskt aldrig ätit, och ingen säger ju något för att jag alltid avstår ifrån:
pyttipanna
potatisgratäng/sallad
fralla
ost
smör
mimosasallad
prinskorv
Räksallad
Mango
Gul kiwi
Dill/persilja/mynta
and so we could go on forever...
Jag förstår inte varför vi som lärare idag känner sånt behov av att alla ska vara lika. alla är inte lika. alla gillar inte alla grönsaker, men är det inte bättre att be barnen dem grönsakerna dem faktiskt gillar, än att tvinga i dem något äckligt och avskräcka dem, samt bryta vårt förtroende till dem?
Jag kan ju säga såhär, att om någon nånsin tvingar i mitt barn mat mot dess vilja, då kommer jag låta dem veta att dem lever på riktigt.
Nu ska jag jobba. Tjingeling!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)