Jag har den senaste tiden haft lite ovanliga sovvanor. I förrgår var det första gången på länge som jag sov ostört hela natten (om man inte räknar med att jag drömde mardrömmar hela natten, men sov gjorde jag ju iaf) och inatt sov jag nästan hela natten.
Fast jag vaknade vid 4.
det roliga med att jag vaknade klockan 4 är min instinktiva reaktion : Sträcka sig efter mobilen + kolla facebook.
Är det verkligen det första jag gör när jag vaknar?
Rent krasst så ja. Och snacka om glädjen när jag hade 6 notifications!
Det roligaste med mig är att jag är så lättpåverkad, och härmed vill jag avslöja följande:
En kompis skrev till mig häromdagen att jag skulle dricka varm choklad. Igår köpte jag chokladpulver. Inatt skrev samma kompis att jag skulle dricka Red Bull. Vad har jag varit sugen på sen klockan 4 inatt?
Åh jag kollade min poeter.se också när jga ändå var vaken. Där hade jag tydligen fått 10 applåder och massa kommentarer. Detta visade sig dock inte stämma när jag vaknade imorrse så jag kanske drömde lite samtidigt också,
måndag 4 april 2011
I'll be a killerwhale when I grow upp
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja någonstans, men jag tror att det skulle passa att börja typ med min morgon.
Min morgon spenderade jag med att ladda över pengar till mitt kopieringskort (300 för att vara exakt), leta lösenord till mitt kopieringskort, hitta lösenord till mitt payex konto och ja. åka buss.
Skälet till detta var att jag skulle kopiera massa studielitteratur innan seminariet på skolan, så jag var punktligt och ambitiöst vid skolan klockan 12.00
En hel timme ska man väl hinna kopiera litteratur på nu när allt var fixat också.
Hade hittat litteraturen, Då dök problem 1 upp : mina koder fungerade inte i kopiatorn.
Jag stod nog en 20 minuter och kämpade, tills jag gav upp och styrde stegen mot receptionen. Jag var helt säker på att jag hade lösningen på problemet, och köpte helt enkelt ett nytt passerkort av killen i kassan som fyller år på samma dag som mig. (Min förmåga att tala med receptionister skyller jag helt på min upväxt, men jag får alltid reda på något intressant)
100 kr, nytt passerkort, fick spärra det gamla jag tappat bort (Kul att lycka tappa bort ett passerkort till Uppsala Universitet)
Då dök problem 2 upp: För att kunna aktivera kortet måste jag logga in med mitt lösenord C jag fått från universitetet.
Det funkade inte, jag vända upp och ner på det flera gånger, stora och små bokstäver, jag testade alla andra lösenord jag någonsin haft sedan typ helgon.net tiden men inget FUNKADE:
Det var enorm kö till receptionen, men jag gick dit och log lite sött, han log också, och jag sa: Det funkar inte.
Han sa: Ring datasupporten.
Problem nummer 3: Jag ringde datasupporten, och dom var stängda, och jag kan inte för mitt liv förstå varför datasupporten på ett universitet är stängt mitt på dagen.
Mitt seminarium hade börjat, men jag fick kort och gott låta det vara och gå ner till datakillen igen, och le lite större och säga :Jag har nog helt enkelt slarvat bort mitt lösenord c. Ni kan inte se det va?
Han sa: Nej. åk till ångströmska.
problem nummer 4: Jag kan inte gå ändå till ångströmska.
Ringde Bästa brodern Joel som kom och körde mig dit, och äventyret orkar jag inte ta i den här bloggen. Men vi fick gå igenom många hus innan vi kom rätt , men till slut fick jag pappret utskrivet. trots att mitt leg hade gått ut för flera dagar sen, men jag tackar gud för att hon inte tittade på det.
Problem nummer 5: När jag väl kom tillbaka till skolan hade jag bara 40 kr på kortet. De 300 jag satte in imorrse hade jag råkat sätta in på ett anant konto och jag fick bara koppla upp datorn igen och göra om allting. Hitta all litteratur igen. Kopiera den. Bära den tll station och genom hela stan.
Nu är jag på bussen. Jag hoppas på en lugn kväll.
Min morgon spenderade jag med att ladda över pengar till mitt kopieringskort (300 för att vara exakt), leta lösenord till mitt kopieringskort, hitta lösenord till mitt payex konto och ja. åka buss.
Skälet till detta var att jag skulle kopiera massa studielitteratur innan seminariet på skolan, så jag var punktligt och ambitiöst vid skolan klockan 12.00
En hel timme ska man väl hinna kopiera litteratur på nu när allt var fixat också.
Hade hittat litteraturen, Då dök problem 1 upp : mina koder fungerade inte i kopiatorn.
Jag stod nog en 20 minuter och kämpade, tills jag gav upp och styrde stegen mot receptionen. Jag var helt säker på att jag hade lösningen på problemet, och köpte helt enkelt ett nytt passerkort av killen i kassan som fyller år på samma dag som mig. (Min förmåga att tala med receptionister skyller jag helt på min upväxt, men jag får alltid reda på något intressant)
100 kr, nytt passerkort, fick spärra det gamla jag tappat bort (Kul att lycka tappa bort ett passerkort till Uppsala Universitet)
Då dök problem 2 upp: För att kunna aktivera kortet måste jag logga in med mitt lösenord C jag fått från universitetet.
Det funkade inte, jag vända upp och ner på det flera gånger, stora och små bokstäver, jag testade alla andra lösenord jag någonsin haft sedan typ helgon.net tiden men inget FUNKADE:
Det var enorm kö till receptionen, men jag gick dit och log lite sött, han log också, och jag sa: Det funkar inte.
Han sa: Ring datasupporten.
Problem nummer 3: Jag ringde datasupporten, och dom var stängda, och jag kan inte för mitt liv förstå varför datasupporten på ett universitet är stängt mitt på dagen.
Mitt seminarium hade börjat, men jag fick kort och gott låta det vara och gå ner till datakillen igen, och le lite större och säga :Jag har nog helt enkelt slarvat bort mitt lösenord c. Ni kan inte se det va?
Han sa: Nej. åk till ångströmska.
problem nummer 4: Jag kan inte gå ändå till ångströmska.
Ringde Bästa brodern Joel som kom och körde mig dit, och äventyret orkar jag inte ta i den här bloggen. Men vi fick gå igenom många hus innan vi kom rätt , men till slut fick jag pappret utskrivet. trots att mitt leg hade gått ut för flera dagar sen, men jag tackar gud för att hon inte tittade på det.
Problem nummer 5: När jag väl kom tillbaka till skolan hade jag bara 40 kr på kortet. De 300 jag satte in imorrse hade jag råkat sätta in på ett anant konto och jag fick bara koppla upp datorn igen och göra om allting. Hitta all litteratur igen. Kopiera den. Bära den tll station och genom hela stan.
Nu är jag på bussen. Jag hoppas på en lugn kväll.
bikinimode 2011
Jag är trött, har ont, och är på stan med bästaste syster AnnaPannaPuddingpastej som har bestämt att vi ska prova badkläder, eftesom vi inte kan bryta vår tradition.
(vår+annaochjag = badkläder)
Jag har plockat ihop det jag ska prova, ser ett tomt bås och går dit utan att tänka alls. Börjar hänga av mig, tänker visserligen att det hänger lite mycket saker inne i båset och att det står en kasse på golvet som nog inte borde stå där.
Den som har glömt den där borde ju någon säga till!
Plötsligt inser jag att personen som provade kläder här inne är påväg tillbaks. för hon var inte klar. Det jag rotat i var hennes personliga jacka och kasse och nu kommer hon komma in och hitta en tjej i trasiga strumbyxor och kortkort linne med handen i hennes plånbok typ.
Jag försvann galet snabbt kan jag säga, och turligt nog var det ledigt i provrummet bredvid.
ledigt på riktigt alltså.
Helt slut efteråt, men en bikin blev det iaf.
Tack anna.
(vår+annaochjag = badkläder)
Jag har plockat ihop det jag ska prova, ser ett tomt bås och går dit utan att tänka alls. Börjar hänga av mig, tänker visserligen att det hänger lite mycket saker inne i båset och att det står en kasse på golvet som nog inte borde stå där.
Den som har glömt den där borde ju någon säga till!
Plötsligt inser jag att personen som provade kläder här inne är påväg tillbaks. för hon var inte klar. Det jag rotat i var hennes personliga jacka och kasse och nu kommer hon komma in och hitta en tjej i trasiga strumbyxor och kortkort linne med handen i hennes plånbok typ.
Jag försvann galet snabbt kan jag säga, och turligt nog var det ledigt i provrummet bredvid.
ledigt på riktigt alltså.
Helt slut efteråt, men en bikin blev det iaf.
Tack anna.
söndag 3 april 2011
Fika sitter aldrig fel!
Det var lite som jag befarade inatt, och inte kunde jag sova mycket alls. Hela spotidy listan gick runt innan jag stängde av den och sen svängde jag mig fram och tillbaka i sängen halva natten innan jag somnade första gången tror jag. Mina värktabletter gör att det kliar typ överallt, så dert var relativt problematiskt som ni kanske förstår.
Någonstans mitt i detta kollade jag iaf min blogg och såg den asmysiga kommentaren från Erik. Då kändes det bättre.
Hursomhelst, här kommer kontentan av detta svamlande inlägg:
När jag var mindre brukade jag ställa klockan på mitt i natten och gå upp och fika alldeles själv, varför jag gjorde det vet jag inte riktigt men det var en känsla av typ befrielse och sen kunde man gå och lägga sig igen och känna att det fortfarande var långt kvar till skolan.
Så inatt, klockan 03:00, hämtade jag in ett gäng apelsiner och en stor flaska Cola Zero och hade fikastund inne i sängen.
Det var mysigt.
Det är nästan så jag vill göra om det inatt igen.
Varför är det så grymt mycket mysigare att fika på natten än på dan?
Någonstans mitt i detta kollade jag iaf min blogg och såg den asmysiga kommentaren från Erik. Då kändes det bättre.
Hursomhelst, här kommer kontentan av detta svamlande inlägg:
När jag var mindre brukade jag ställa klockan på mitt i natten och gå upp och fika alldeles själv, varför jag gjorde det vet jag inte riktigt men det var en känsla av typ befrielse och sen kunde man gå och lägga sig igen och känna att det fortfarande var långt kvar till skolan.
Så inatt, klockan 03:00, hämtade jag in ett gäng apelsiner och en stor flaska Cola Zero och hade fikastund inne i sängen.
Det var mysigt.
Det är nästan så jag vill göra om det inatt igen.
Varför är det så grymt mycket mysigare att fika på natten än på dan?
lördag 2 april 2011
När man inte vill vara ensam
Just nu ligger jag i min säng och är seriöst gråtfärdig, och jag tror, att när jag slutat skriva och lägger mig i sängen och lyssnar på min "kan inte sova" lista på spotify så kommer jag gråta också.
Det är en såndär kväll när man inte vill vara ensam.
Jag har ont i magen. Och nu snackar vi sådär ont som ingen förstår, så man nästan dör, knivar och svärd och spjut rakt i magen.
Jag hoppas ni inte behöver tänka alltför länge innan ni inser vad det handlar om. Jag har iaf blivit så van vid det vid det här laget att jag vet att natten kommer bli en plåga.
Och det gör mig rädd.
Jag har tagit starka tabletter som gör mig illamående och trött, och ändå hjälper det inte. Och jag vet att om jag somnar nu, kommer jag vakna om nån timme och skrika av smärta.
Och jag vet, att kyla gör det hela mycket värre. Och jag är inte varm.
Jag vill ha Erik här. Jag vill ha en kram. Jag vill ha massage. Jag vill ha värme. Jag vill inte uthärda den här natten ensma. Snälla.
Det är en såndär kväll när man inte vill vara ensam.
Jag har ont i magen. Och nu snackar vi sådär ont som ingen förstår, så man nästan dör, knivar och svärd och spjut rakt i magen.
Jag hoppas ni inte behöver tänka alltför länge innan ni inser vad det handlar om. Jag har iaf blivit så van vid det vid det här laget att jag vet att natten kommer bli en plåga.
Och det gör mig rädd.
Jag har tagit starka tabletter som gör mig illamående och trött, och ändå hjälper det inte. Och jag vet att om jag somnar nu, kommer jag vakna om nån timme och skrika av smärta.
Och jag vet, att kyla gör det hela mycket värre. Och jag är inte varm.
Jag vill ha Erik här. Jag vill ha en kram. Jag vill ha massage. Jag vill ha värme. Jag vill inte uthärda den här natten ensma. Snälla.
En kväll av Minnen
Som pastordotter lär man sig utveckla vissa egenskaper som inte alla andra kanske besitter. Det kan tillexempel vara egenskaper som att packa flyttkartonger, Roa sig under långa bilresor till korta möten, Välja passande söndagsklänningar som inte stötet Tanterna men ändå väcker tonårskillarnas uppmärksamhet, Svälja sockerkakor hemma hos tanter fast dom smakar kofta, ja....ni förstår.
Det där med att packa flyttkartonger är vi syskon i min familj nästan bäst på, men en av församlingarna där båda mina föräldrar varit engagerade en längre tid är Filadelfia Rörstrand i Stockholm, pappa som pastor och mamma som chef och uppstartade för en privat hemtjänst som drevs av kyrkan.
Jag uppskattade alltid att följa med mina föräldrar till jobbet som liten, och igår när jag var på konferensen GO! i kyrkan svällde minnena över mig, och det var nästan så trycket blev för stort och jag fick lust att ta dom där hemliga gångarna upp till vinden som jag alltid gjorde när jag var liten.
Jag kom speciellt ihåg den där gången när jag följde med pappa till hans arbete på radion , som ligger i källaren av byggnaden, och hur jag satt där och gjorde matteläxan under tiden som pappa ABSOLUT INTE FICK BLI STÖRD. Jag minns också att jag måste ha stört honom lite för efter ett tag fixade han in mig på konserten "den levande julgranen" inne i stora kyrksalen medans han spelade in resten av programmet.
Jag mindes också hur jag klättrade ut genom fönstren ovanför diskbänken på mammas kontor högst upp i byggnaden och la mig på soltaket tills mamma oroligt stack ut huvudet och skrek in mig.
Eller oh, hur jag gick ut på stan som liten söt 9 åring och köpte färsk frukt av frukthandlarna och gick in på 7eleven på hörnet och köpte lunch, och helt plötsligt såg den snyggaste killen från kyrkan sitta i kassan och jobba.
Ibland måste man tillbaka till platser för att inse hur mycket bra man har upplevt där.
Det där med att packa flyttkartonger är vi syskon i min familj nästan bäst på, men en av församlingarna där båda mina föräldrar varit engagerade en längre tid är Filadelfia Rörstrand i Stockholm, pappa som pastor och mamma som chef och uppstartade för en privat hemtjänst som drevs av kyrkan.
Jag uppskattade alltid att följa med mina föräldrar till jobbet som liten, och igår när jag var på konferensen GO! i kyrkan svällde minnena över mig, och det var nästan så trycket blev för stort och jag fick lust att ta dom där hemliga gångarna upp till vinden som jag alltid gjorde när jag var liten.
Jag kom speciellt ihåg den där gången när jag följde med pappa till hans arbete på radion , som ligger i källaren av byggnaden, och hur jag satt där och gjorde matteläxan under tiden som pappa ABSOLUT INTE FICK BLI STÖRD. Jag minns också att jag måste ha stört honom lite för efter ett tag fixade han in mig på konserten "den levande julgranen" inne i stora kyrksalen medans han spelade in resten av programmet.
Jag mindes också hur jag klättrade ut genom fönstren ovanför diskbänken på mammas kontor högst upp i byggnaden och la mig på soltaket tills mamma oroligt stack ut huvudet och skrek in mig.
Eller oh, hur jag gick ut på stan som liten söt 9 åring och köpte färsk frukt av frukthandlarna och gick in på 7eleven på hörnet och köpte lunch, och helt plötsligt såg den snyggaste killen från kyrkan sitta i kassan och jobba.
Ibland måste man tillbaka till platser för att inse hur mycket bra man har upplevt där.
fredag 1 april 2011
Både prästinna och Hajdykare
I vissa kretsar är jag känd för mina drömmar. Och då syftar jag inte på dem drömmar jag har om framtiden, som i vissa fall kan vara extremt stora och konstiga. Nej, nu talar jag om de jag drömmer på natten.
Inatt var en konstig natt!
Det började med att jag skulle bli prästvigd. Hela den scenen gick i någon Final Fantasy känsla och jag hade en assnygg lång klänning på mig och vi befann oss i någon stor slags katedral. Ibland blev katedralen typ en skola och jag fick springa runt i korridorerna och byta om men ändå fanns det massa småglin som tjuvtittade typ hela tiden och det störde mig, så klart.
Själva prästvigningen var hur cool som helst, jag blev tatuerad på ryggen och hade ett svärd!
Erik var där också, fast han såg inte ut som Erik. Men samtalet vi hade var kretsande kring det vi talat om i telefon på kvällen så jag visste att det var han.
efter detta gick vi och simmade med hajar.
Varför vi gjorde det fick jag aldrig klart för mig.
Inatt var en konstig natt!
Det började med att jag skulle bli prästvigd. Hela den scenen gick i någon Final Fantasy känsla och jag hade en assnygg lång klänning på mig och vi befann oss i någon stor slags katedral. Ibland blev katedralen typ en skola och jag fick springa runt i korridorerna och byta om men ändå fanns det massa småglin som tjuvtittade typ hela tiden och det störde mig, så klart.
Själva prästvigningen var hur cool som helst, jag blev tatuerad på ryggen och hade ett svärd!
Erik var där också, fast han såg inte ut som Erik. Men samtalet vi hade var kretsande kring det vi talat om i telefon på kvällen så jag visste att det var han.
efter detta gick vi och simmade med hajar.
Varför vi gjorde det fick jag aldrig klart för mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)