När man inte vill vara ensam

Just nu ligger jag i min säng och är seriöst gråtfärdig, och jag tror, att när jag slutat skriva och lägger mig i sängen och lyssnar på min "kan inte sova" lista på spotify så kommer jag gråta också.
Det är en såndär kväll när man inte vill vara ensam.
Jag har ont i magen. Och nu snackar vi sådär ont som ingen förstår, så man nästan dör, knivar och svärd och spjut rakt i magen.
Jag hoppas ni inte behöver tänka alltför länge innan ni inser vad det handlar om. Jag har iaf blivit så van vid det vid det här laget att jag vet att natten kommer bli en plåga.
Och det gör mig rädd.
Jag har tagit starka tabletter som gör mig illamående och trött, och ändå hjälper det inte. Och jag vet att om jag somnar nu, kommer jag vakna om nån timme och skrika av smärta.
Och jag vet, att kyla gör det hela mycket värre. Och jag är inte varm.

Jag vill ha Erik här. Jag vill ha en kram. Jag vill ha massage. Jag vill ha värme. Jag vill inte uthärda den här natten ensma. Snälla.