Jag är bara arg när jag spelar tvspel

Jag: Men dö! pissapaskit dethärGÅRINTE! *kastar kontrollen i soffan och plockar snabbt upp den igen* Jag blir SÅARG!! BAJS!
Pappa: döda mig inte!
Jag: men du fattar inte, jag är inte arg på riktigt JAG ÄR BARA ARG PÅ SPELET! så fort jag stänger av KOMMER JAG SLUTA VARA ARG! det är bara den här skitgubbe som inte DÖÖÖÖÖÖÖR!
Pappa: Då föreslår jag att du slutar spela nu jag ju....

Folk ser mig sällan arg. Jag blir arg ibland, och jag har också gett uttryck för ilska offentligt vid flera tillfällen som folk nog aldrig kommer glömma; När mitt förra arbetslag ville stryka fröken A från vårt arbete, när vuxna skällt på barn när dom inte ätit upp fast dom själva inte ens tar grönsaker (kan bli krystade stämningar vid bordet efter det) eller när kulturchefen eller vad han nu är gav alla vuxna blommor men struntade i barnen på DERAS musikal. (det kom i tidningen)
Kontentan är att jag bara blir arg när jag verligen har skäl (annars är jag mest småsur) men det finns ett tillfälle jag alltid lackar ut under.
Tvspel.
och det är väl bra, ändå.....eller?